Domarboken

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Kapitel 5

1 De sj??ngo Debora och Barak, Abinoams son, denna s??ng:
2 Att h??rf??rare f??rde an i Israel, att folket villigt f??ljde dem - loven HERREN d??rf??r!
3 H??ren, I konungar; lyssnen, I furstar. Till HERRENS ??ra vill jag, vill jag sjunga, lovs??ga HERREN, Israels Gud.
4 HERRE, n??r du drog ut fr??n Seir, n??r du gick fram ifr??n Edoms mark, d?? b??vade jorden, d?? str??mmade det fr??n himmelen, d?? str??mmade vatten ned ifr??n molnen;
5 bergen sk??lvde inf??r HERRENS ansikte, ja, Sinai inf??r HERRENS, Israels Guds, ansikte.
6 I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar l??go v??garna ??de; vandrarna m??ste f??rdas sv??ra omv??gar.
7 Inga styresm??n funnos, inga funnos mer i Israel, f??rr??n du stod upp, Debora, stod upp s??som en moder i Israel.
8 Man valde sig nya gudar; d?? n??dde striden fram till portarna. Men ingen sk??ld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel.
9 Mitt hj??rta tillh??r Israels h??vdingar och dem bland folket, som villigt f??ljde;
10 ja, loven HERREN. I som riden p?? vita ??sninnor, I som sitten hemma p?? mattor, och I som vandren p?? v??gen, talen h??rom.
11 N??r man under rop skiftar byte mellan vattenhoarna, d?? lovprisar man d??r HERRENS r??ttf??rdiga g??rningar, att han i r??ttf??rdighet regerar i Israel. D?? drog HERRENS folk ned till portarna.
12 Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din s??ng! St?? upp, Barak; tag dig f??ngar, du Abinoams son.
13 D?? satte folkets kvarleva de tappre till anf??rare, HERREN satte mig till anf??rare ??ver hj??ltarna.
14 Fr??n Efraim kommo m??n som hade rotf??st sig i Amalek; Benjamin f??ljde dig och blandade sig med dina skaror. Ned ifr??n Makir drogo h??vdingar ??stad, och fr??n Sebulon m??n som buro anf??rarstav.
15 Furstarna i Isaskar sl??to sig till Debora; och likasom Isaskar, s?? gjorde ock Barak; ned i dalen skyndade man i dennes sp??r. Bland Rubens ??tter h??llos stora r??dslag.
16 Men varf??r satt du kvar ibland dina f??llor och lyssnade till fl??jtspel vid hjordarna? Ja, av Rubens ??tter f??rdes stora ??verl??ggningar.
17 Gilead stannade p?? andra sidan Jordan. Och Dan varf??r - dr??jer han ??nnu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han.
18 Men Sebulon var ett folk som prisgav sitt liv ??t d??den, Naftali likas??, p?? stridsf??ltets h??jder.
19 Konungar drogo fram och stridde ja, d?? stridde Kanaans konungar vid Taanak, invid Megiddos vatten; men byte av silver vunno de icke.
20 Fr??n himmelen f??rdes strid, stj??rnorna stridde fr??n sina banor mot Sisera.
21 B??cken Kison ryckte dem bort, urtidsb??cken, b??cken Kison. G?? fram, min sj??l, med makt!
22 D?? stampade h??starnas hovar, n??r deras tappra ryttare jagade fram??t, fram??t.
23 F??rbannen Meros, s??ger HERRENS ??ngel, ja, f??rbannen dess inbyggare, d??rf??r att de ej kommo HERREN till hj??lp, HERREN till hj??lp bland hj??ltarna.
24 V??lsignad vare Jael framf??r andra kvinnor, Hebers hustru, kain??ens, v??lsignad framf??r alla kvinnor som bo i t??lt!
25 Vatten beg??rde han; d?? gav hon honom mj??lk, gr??ddmj??lk bar hon fram i h??gtidssk??len.
26 Sin hand r??ckte hon ut efter t??ltpluggen, sin h??gra hand efter arbetshammaren med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spr??ckte hans tinning och genomborrade den.
27 Vid hennes f??tter sj??nk han ihop, f??ll omkull och blev liggande; ja, vid hennes f??tter sj??nk han ihop och f??ll omkull; d??r han sj??nk ihop, d??r f??ll han d??dsslagen.
28 Ut genom f??nstret sk??dade hon och ropade, Siseras moder, ut genom gallret: "Varf??r dr??jer v??l hans vagn att komma? Varf??r ??ro de s?? senf??rdiga, hans vagnsh??stars f??tter?"
29 D?? svara de klokaste av hennes hovt??rnor, och sj??lv giver hon sig detsamma svaret:
30 "F??rvisso vunno de byte, som de nu utskifta: en flicka, ja, tv?? ??t envar av m??nnen, byte av praktv??vnader f??r Siseras r??kning, byte av praktv??vnader, brokiga tyger; en pr??ktig duk, ja, tv?? brokiga dukar f??r de f??ngnas halsar."
31 S?? m?? alla dina fiender f??rg??s, o HERRE. Men de som ??lska honom m?? likna solen, n??r den g??r upp i hj??ltekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio ??r.