Nehemja

Kapitel 4

1 N??r nu Sanballat h??rde att vi h??llo p?? att bygga upp muren, vredgades han och blev h??geligen f??rt??rnad. Och han bespottade judarna
2 och talade s?? inf??r sina br??der och inf??r Samariens krigsfolk: "Vad ??r det dessa vanm??ktiga judar g??ra? Skall man l??ta dem h??llas? Skola de f?? offra? Skola de kanh??nda i sinom tid fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv ??t stenarna i grush??garna, d??r de ligga f??rbr??nda?"
3 Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: "Huru de ??n bygga, skall dock en r??v komma deras stenmur att r??mna, blott han hoppar upp p?? den."
4 H??r, v??r Gud, huru f??raktade vi ??ro. L??t deras sm??delser falla tillbaka p?? deras egna huvuden. Ja, l??t dem bliva utplundrade i ett land dit de f??ras s??som f??ngar.
5 ??verskyl icke deras missg??rningar, och l??t deras synd icke varda utpl??nad ur din ??syn, eftersom de hava varit de byggande till f??rargelse.
6 Och vi byggde p?? muren, och hela muren blev hopfogad till sin halva h??jd; och folket arbetade med gott mod.
7 Men n??r Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna h??rde att man alltj??mt h??ll p?? med att laga upp Jerusalems murar, och att r??mnorna begynte igent??ppas, d?? blevo de mycket vreda.
8 Och de sammansvuro sig allasammans att g?? ??stad och angripa Jerusalem och st??ra folket i deras arbete.
9 D?? b??do vi till v??r Gud; och vi l??to h??lla vakt mot dem b??de dag och natt f??r att skydda oss mot dem.
10 Men judarna sade: "B??rarnas kraft sviker, och gruset ??r alltf??r mycket; vi f??rm?? icke mer att bygga p?? muren."
11 V??ra ov??nner ??ter sade: "Innan de f?? veta eller se n??got, skola vi st?? mitt ibland dem och dr??pa dem; s?? skola vi g??ra slut p?? arbetet."
12 N??r nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och fr??n alla h??ll uppmanade oss, v??l tio g??nger, att vi skulle draga oss tillbaka till dem,
13 d?? st??llde jag upp folket i de l??gsta och mest ??ppna delarna av staden bakom muren; jag st??llde upp dem efter sl??kter, med sina sv??rd, spjut och b??gar.
14 Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till ??dlingarna och f??rest??ndarna och det ??vriga folket: "Frukten icke f??r dem; t??nken p?? Herren, den store och fruktansv??rde, och striden f??r edra br??der, edra s??ner och d??ttrar, edra hustrur och edra hus."
15 Sedan v??ra fiender s??lunda hade f??tt f??rnimma att saken var oss bekant, och att Gud hade gjort deras r??d om intet, kunde vi alla v??nda tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.
16 Fr??n den dagen var ena h??lften av mina tj??nare sysselsatt med arbetet, under det att andra h??lften stod v??pnad med sina spjut, sk??ldar, b??gar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda hus.
17 De som byggde p?? muren och de som lassade p?? och buro b??rdor gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra h??llo de vapnet.
18 Och de som byggde hade var och en sitt sv??rd bundet vid sin l??nd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en basunbl??sare.
19 Jag hade n??mligen sagt till ??dlingarna och f??rest??ndarna och det ??vriga folket: "Arbetet ??r stort och vidstr??ckt, och vi ??ro spridda ??ver muren, l??ngt ifr??n varandra.
20 D??r I nu h??ren basunen ljuda, dit skolen I f??rsamla eder till oss; v??r Gud skall strida f??r oss."
21 S?? gjorde ock vi v??rt arbete, under det att h??lften av folket stod v??pnad med sina spjut fr??n morgonrodnadens uppg??ng, till dess att stj??rnorna kommo fram.
22 Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin tj??nare skulle stanna ??ver natten inne i Jerusalem, s?? att vi om natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.
23 Och varken jag eller mina br??der eller mina tj??nare eller de som gjorde vakt hos mig lade av kl??derna; vapnen h??llos av var och en f??r lika n??dv??ndiga som vatten.