Jeremia

Kapitel 4

1 Om du omv??nder dig, Israel, s??ger HERREN, skall du f?? v??nda tillbaka till mig; och om du skaffar bort dina styggelser fr??n min ??syn, skall du slippa vandra flyktig omkring.
2 D?? skall du sv??rja i sanning, r??tt och r??ttf??rdighet: "S?? sant HERREN lever", och hednafolken skola v??lsigna sig i honom och ber??mma sig av honom.
3 Ja, s?? s??ger HERREN till Juda m??n och till Jerusalem: Bryten eder ny mark, och s??n ej bland t??rnen.
4 Omsk??ren eder ??t HERREN; skaffen bort edert hj??rtas f??rhud, I Juda m??n och I Jerusalems inv??nare. Eljest skall min vrede bryta fram s??som en eld och brinna s??, att ingen kan utsl??cka den, f??r edert onda v??sendes skull.
5 F??rkunnen i Juda, kung??ren i Jerusalem och p??bjuden, ja, st??ten i basun i landet, ropen ut med h??g r??st och s??gen: "F??rsamlen eder och l??t oss fly in i de bef??sta st??derna."
6 Resen upp ett baner som visar ??t Sion, b??rgen edert gods och dr??jen icke ty jag skall l??ta olycka komma fr??n norr, med stor f??rst??ring.
7 Ett lejon drager fram ur sitt sn??r och en folkf??rd??rvare bryter upp, han g??r ut ur sin boning, f??r att g??ra ditt land till en ??demark; d?? bliva dina st??der f??rst??rda, s?? att ingen kan bo i dem.
8 S?? h??ljen eder nu i sorgdr??kt, klagen och j??mren eder, ty HERRENS vredes gl??d upph??r icke ??ver oss.
9 P?? den tiden, s??ger HERREN, skall det vara f??rbi med konungens och furstarnas mod, och pr??sterna skola bliva f??rf??rade och profeterna st?? h??pna.
10 Men jag sade: "Ack Herre, HERRE, sv??rt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, d?? du sade: "Det skall g?? eder v??l." Sv??rdet ??r ju n??ra att taga v??rt liv.
11 P?? den tiden skall det s??gas om detta folk och om Jerusalem: En br??nnande vind fr??n h??jderna i ??knen kommer emot dottern mitt folk, icke en s??dan vind som passar, n??r man kastar s??d eller rensar korn;
12 nej, en v??ldsammare vind ??n som s?? l??ter jag komma. Ja, nu vill jag g?? till r??tta med dem!
13 Se, s??som ett moln kommer han upp och s??som en stormvind ??ro hans vagnar; hans h??star ??ro snabbare ??n ??rnar, ve oss, vi ??ro f??rlorade!
14 S?? tv?? nu ditt hj??rta rent fr??n ondska, Jerusalem, f??r att du m?? bliva fr??lst. Huru l??nge skola f??rd??rvets tankar bo i ditt br??st?
15 Fr??n Dan h??res ju en budb??rare ropa, och fr??n Efraims bergsbygd en som b??dar f??rd??rv.
16 F??rkunnen f??r folken, ja, kung??ren ??ver Jerusalem att en bel??gringsh??r kommer ifr??n fj??rran land och h??ver upp sitt rop mot Juda st??der.
17 S??som v??ktare kring ett ??kerf??lt samla de sig runt omkring henne, d??rf??r att hon har varit genstr??vig mot mig, s??ger HERREN.
18 Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar v??lla dig detta; det ??r din ondskas frukt att det bliver dig s?? bittert, och att pl??gan tr??ffar dig ??nda in i hj??rtat.
19 I mitt innersta v??ndas jag, i mitt hj??rtas djup. Mitt hj??rta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud h??r du, min sj??l, och krigiskt h??rskri.
20 Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver f??r??tt; pl??tsligt bliva mina hyddor f??r??dda, i ett ??gonblick mina t??lt.
21 Huru l??nge skall jag se stridsbaneret och h??ra basunljud?
22 Ja, mitt folk ??r of??rnuftigt, de vilja ej veta av mig. De ??ro d??raktiga barn och hava intet f??rst??nd. Visa ??ro de till att g??ra vad ont ??r, men att g??ra vad gott ??r f??rst?? de ej.
23 Jag s??g p?? jorden, och se, den var ??de och tom, och upp mot himmelen, och d??r lyste intet ljus.
24 Jag s??g p?? bergen, och se, de b??vade, och alla h??jder vacklade.
25 Jag s??g mig om, och d?? fanns d??r ingen m??nniska, och alla himmelens f??glar hade flytt bort.
26 Jag s??g mig om, och d?? var det b??rdiga landet en ??ken, och alla dess st??der voro nedbrutna, f??r HERRENS ansikte, f??r hans vredes gl??d,
27 Ty s?? s??ger HERREN: Hela landet skall bliva en ??demark, om jag ??n ej alldeles vill g??ra ??nde d??rp??.
28 D??rf??r s??rjer jorden, och himmelen d??rovan kl??der sig i sorgdr??kt, d??rf??r att jag s?? har talat och beslutit och ej kan ??ngra det eller taga det tillbaka.
29 F??r larmet av ryttare och b??gskyttar tager hela staden till flykten. Man giver sig in i skogssn??ren och upp bland klipporna. Alla st??der ??ro ??vergivna, ingen m??nniska bor mer i dem.
30 Vad vill du g??ra i din f??r??delse? Om du ??n kl??der dig i scharlakan, om du ??n pryder dig med gyllene smycken om du ??n s??ker f??rstora dina ??gon genom smink, s?? g??r du dig dock sk??n f??rg??ves. Dina ??lskare f??rakta dig, ja, de st?? efter ditt liv.
31 Ty jag h??r rop s??som av en barnaf??derska, n??drop s??som av en f??rstf??derska. Det ??r dottern Sion som ropar; hon fl??mtar, hon r??cker ut sina h??nder: "Ack, ve mig! I m??rdares v??ld f??rsm??ktar min sj??l."