Habackuk

Kapitel 1

1 Detta ??r den utsaga som uppenbarades f??r profeten Habackuk.
2 Huru l??nge, HERRE, skall jag ropa, utan att du h??r klaga inf??r dig ??ver v??ld, utan att du fr??lsar?
3 Varf??r l??ter du mig se s??dan ondska? Huru kan du sj??lv sk??da p?? s??dan or??ttr??dighet, p?? det f??rd??rv och det v??ld jag har inf??r mina ??gon? S?? uppst??r ju kiv, och s?? upph??va sig tr??tor.
4 D??rigenom bliver lagen vanm??ktig, och r??tten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige sn??rjer den r??ttf??rdige; s?? framst??r r??tten f??rvr??ngd.
5 Sen efter bland hedningarna och sk??den; h??pnen, ja, st??n d??r med h??pnad Ty en g??rning utf??r han i edra dagar, som I icke skolen tro, n??r den f??rt??ljes.
6 Ty se, jag skall uppv??cka kald??erna det bistra och of??rv??gna folket, som drager ut s?? vitt som jorden n??r och inkr??ktar boningar som icke ??ro deras.
7 Det folket ??r f??rskr??ckligt och fruktansv??rt; r??tt och myndighet tager det sig sj??lvt.
8 Dess h??star ??ro snabbare ??n pantrar och vildare ??n vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrspr??ng. Ja, fj??rran ifr??n komma dess ryttare, de flyga ??stad s??som ??rnen, n??r han st??rtar sig ??ver sitt rov
9 Alla hasta de till v??ld, av sin stridslust drivas de fram??t; och f??ngar hopa de s??som sand.
10 Konungar ??ro dem ett ??tl??je, och furstar r??kna de f??r lekverk; ??t alla slags f??sten le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem.
11 S?? fara de ??stad s??som vinden, alltj??mt fram??t till att ??samka sig skuld; ty deras egen kraft ??r deras gud.
12 ??r du d?? icke till av ??lder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej d??! HERRE, till en dom ??r det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du v??r klippa.
13 Du vilkens ??gon ??ro f??r rena f??r att se p?? det onda, du som icke lider att sk??da p?? or??ttr??dighet, huru kan du ??nd?? sk??da p?? dessa trol??sa m??nniskor och tiga stilla, n??r den ogudaktige f??rd??rvar den som har r??tt mot honom?
14 S?? v??llar du att m??nniskorna bliva lika fiskar i havet, lika kr??ldjur, som icke hava n??gon herre.
15 Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han f??ngar dem i sitt n??t och f??rsamlar dem i sitt garn; d??r??ver ??r han glad och fr??jdar sig.
16 F??rdenskull framb??r han offer ??t sitt n??t och t??nder offereld ??t sitt garn; genom dem bliver ju hans andel s?? fet och hans mat s?? kr??slig.
17 Men skall han d??rf??r framgent f?? t??mma sitt n??t och best??ndigt dr??pa folken utan n??gon f??rskoning