2 Korinthierbrevet

Kapitel 4

1 D??rf??r, d?? vi nu, genom den barmh??rtighet som har vederfarits oss, hava detta ??mbete, s?? f??lla vi icke modet.
2 Nej, vi hava fr??nsagt oss allt skamligt hemlighetsv??sen och g?? icke illfundigt till v??ga, ej heller f??rfalska vi Guds ord, utan framl??gga ??ppet sanningen och anbefalla oss s??, inf??r Gud, hos var m??nniskas samvete.
3 Och om v??rt evangelium nu verkligen ??r bortskymt av ett t??ckelse, s?? finnes det t??ckelset hos dem som g?? f??rlorade.
4 Ty de otrognas sinnen har denna tids??lders gud s?? f??rblindat, att de icke se det sken som utg??r fr??n evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, h??rlighet.
5 Vi predika ju icke oss sj??lva, utan Kristus Jesus s??som Herre, och oss s??som tj??nare ??t eder, f??r Jesu skull.
6 Ty den Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur m??rkret", han ??r den som har l??tit ljus g?? upp i v??ra hj??rtan, f??r att kunskapen om Guds h??rlighet, som str??lar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.
7 Men denna skatt hava vi i lerk??rl, f??r att den ??versvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke n??got som kommer fr??n oss.
8 Vi ??ro p?? allt s??tt i tr??ngm??l, dock icke utan utv??g; vi ??ro r??dvilla, dock icke r??dl??sa;
9 vi ??ro f??rf??ljda, dock icke givna till spillo; vi ??ro slagna till marken, dock icke f??rlorade.
10 Alltid b??ra vi Jesu d??dsm??rken p?? v??r kropp, f??r att ocks?? Jesu liv skall bliva uppenbarat i v??r kropp.
11 Ja, ??nnu medan vi leva, ??verl??mnas vi f??r Jesu skull best??ndigt ??t d??den, p?? det att ock Jesu liv m?? bliva uppenbarat i v??rt d??dliga k??tt.
12 S?? utf??r nu d??den sitt verk i oss, men i eder verkar livet.
13 Men s??som det ??r skrivet: "Jag tror, d??rf??r talar jag ock", s?? tro ocks?? vi, eftersom vi hava samma trons Ande; d??rf??r tala vi ock,
14 ty vi veta att han som uppv??ckte Herren Jesus, han skall ock uppv??cka oss med Jesus och st??lla oss inf??r sig tillsammans med eder.
15 Allt sker n??mligen f??r eder skull, p?? det att n??den, genom att komma allt flera till del, m?? bliva s?? mycket st??rre och verka en allt mer ??verfl??dande tacks??gelse, Gud till ??ra.
16 D??rf??r f??lla vi icke modet; om ock v??r utv??rtes m??nniska f??rg??s, s?? f??rnyas likv??l v??r inv??rtes m??nniska dag efter dag.
17 Ty v??r bedr??velse, som varar ett ??gonblick och v??ger f??ga, bereder ??t oss, i ??versvinnligen rikt m??tt, en h??rlighet som v??ger ??versvinnligen tungt och varar i evighet -
18 ??t oss som icke hava till ??gonm??rke de ting som synas, utan dem som icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid, med de som icke synas, de vara i evighet.