| 15 Kapitlet |
1 |
En tid h?refter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: ?Frukta icke, Abram, jag ?r din sk?ld, din l?n skall bliva mycket stor.? |
2 |
Men Abram sade: ?Herre, HERRE, vad vill du d? giva mig? Jag g?r ju barnl?s bort, och arvinge till mitt hus bliver en man fr?n Damaskus, Elieser.? |
3 |
Och Abram sade ytterligare: ?Mig har du icke givit n?gon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.? |
4 |
Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: ?Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utg?r fr?n ditt eget liv skall bliva din arvinge.? |
5 |
Och han f?rde honom ut och sade: ?Sk?da upp till himmelen, och r?kna stj?rnorna, om du kan r?kna dem.? Och han sade till honom: ?S? skall din s?d bliva.? |
6 |
Och han trodde p? HERREN; och han r?knade honom det till r?ttf?rdighet. |
7 |
Och han sade till honom: ?Jag ?r HERREN, som har f?rt dig ut fr?n det kaldeiska Ur f?r att giva dig detta land till besittning.? |
8 |
Han svarade: ?Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?? |
9 |
D? sade han till honom: ?Tag ?t mig en tre?rig kviga, en tre?rig get och en tre?rig v?dur, d?rtill en turturduva och en ung duva.? |
10 |
Och han tog ?t honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke f?glarna. |
11 |
Och rovf?glarna slogo ned p? de d?da kropparna, men Abram drev bort dem. |
12 |
N?r nu solen var n?ra att g? ned och en tung s?mn hade fallit p? Abram, se, d? kom en f?rskr?ckelse ?ver honom och ett stort m?rker. |
13 |
Och han sade till Abram: ?Det skall du veta, att din s?d skall komma att leva s?som fr?mlingar i ett land som icke tillh?r dem, och de skola d?r vara tr?lar, och man skall f?rtrycka dem; s? skall ske i fyra hundra ?r.? |
14 |
Men det folk vars tr?lar de bliva skall jag ock d?ma. Sedan skola de draga ut med stora ?godelar. |
15 |
Men du sj?lv skall g? till dina f?der i frid och bliva begraven i en god ?lder. |
16 |
Och i det fj?rde sl?ktet skall din s?d komma hit tillbaka. Ty ?nnu hava icke amor?erna fyllt sin missg?rnings m?tt.? |
17 |
D? nu solen hade g?tt ned och det hade blivit alldeles m?rkt, syntes en rykande ugn med flammande l?ga, som for fram mellan styckena. |
18 |
P? den dagen sl?t HERREN ett f?rbund med Abram och sade: ??t din s?d skall jag giva detta land, fr?n Egyptens flod ?nda till den stora floden, till floden Frat: |
19 |
kain?ernas, kenas?ernas, kadmon?ernas, |
20 |
hetiternas, periss?ernas, rafa?ernas, |
21 |
amor?ernas, kanan?ernas, girgas?ernas och jebus?ernas land.? |
