43 Kapitlet

Men hungersn?den var sv?r i landet.

Och n?r de hade f?rt?rt den s?d som de hade h?mtat fr?n Egypten, sade deras fader till dem: ?Faren tillbaka och k?pen litet s?d till f?da ?t oss.?

Men Juda svarade honom och sade: ?Mannen betygade h?gtidligt och sade till oss: 'I f?n icke komma inf?r mitt ansikte, med mindre eder broder ?r med eder.'

Om du nu l?ter v?r broder f?lja med oss, s? skola vi fara ned och k?pa s?d till f?da ?t dig.

Men om du icke l?ter honom f?lja med oss, s? vilja vi icke fara, ty mannen sade till oss: 'I f?n icke komma inf?r mitt ansikte, med mindre eder broder ?r med eder.'

D? sade Israel: ?Varf?r gjorden I s? illa mot mig och ber?ttaden f?r mannen att I haden ?nnu en broder??

De svarade: ?Mannen fr?gade noga om oss och v?r sl?kt; han sade: 'Lever eder fader ?nnu? Haven I n?gon broder?' D? omtalade vi f?r honom huru det f?rh?ll sig. Kunde vi veta att han skulle s?ga: 'F?ren eder broder hitned'??

Och Juda sade till sin fader Israel: ?L?t ynglingen f?lja med mig, s? vilja vi st? upp och begiva oss ?stad, f?r att vi m? leva och icke d?, vi sj?lva och du och v?ra kvinnor och barn.

Jag vill ansvara f?r honom; av min hand m? du utkr?va honom. Om jag icke f?r honom ?ter till dig och st?ller honom inf?r ditt ansikte, s? vill jag vara en syndare inf?r dig i all min tid.

Sannerligen, om vi icke hade dr?jt s? l?nge, s? skulle vi redan hava varit tillbaka f?r andra g?ngen.?

D? svarade deras fader Israel dem: ?M?ste det s? vara, s? g?ren nu p? detta s?tt: tagen av landets b?sta frukt i edra s?ckar och f?ren det till mannen s?som sk?nk, litet balsam och litet honung, dragantgummi och ladanum, pistacien?tter och mandlar.

Och tagen dubbla summan penningar med eder, s? att I f?ren tillbaka dit med eder de penningar som I haven f?tt igen ?verst i edra s?ckar. Kanh?nda var det ett misstag.

Tagen ock eder broder med eder, och st?n upp och faren tillbaka till mannen.

Men Gud den Allsm?ktige l?te eder finna barmh?rtighet inf?r mannen, s? att han tillst?djer eder andre broder och Benjamin att ?terv?nda med eder. Men skall jag bliva barnl?s, s? m? det d? ske.?

D? togo m?nnen de n?mnda sk?nkerna och togo med sig dubbla summan penningar, d?rtill ock Benjamin, och stodo upp och foro ned till Egypten och tr?dde inf?r Josef.

D? nu Josef s?g att Benjamin var med dem, sade han till sin hovm?stare: ?F?r dessa m?n in i mitt hus; och l?t slakta och tillreda en m?ltid, ty m?nnen skola ?ta middag med mig.?

Och mannen gjorde s?som Josef hade sagt och f?rde m?nnen in i Josefs hus.

Och m?nnen blevo f?rskr?ckta, n?r de f?rdes in i Josefs hus; de sade: ?Det ?r p? grund av penningarna vi f?ras hitin, de penningar som f?rra g?ngen kommo tillbaka i v?ra s?ckar; ty han vill nu st?rta sig p? oss och ?verfalla oss och g?ra oss sj?lva till tr?lar och taga ifr?n oss v?ra ?snor.?

Och de tr?dde fram till Josefs hovm?stare och talade med honom vid ing?ngen till huset

och sade: ?H?r oss, herre. N?r vi f?rra g?ngen voro h?rnere f?r att k?pa s?d till f?da ?t oss

och sedan kommo till ett vilost?lle och ?ppnade v?ra s?ckar, d? fann var och en av oss sina penningar ?verst i sin s?ck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu f?rt tillbaka med oss.

Och vi hava tagit andra penningar med oss f?r att k?pa s?d till f?da ?t oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i v?ra s?ckar.?

D? svarade han: ?Varen vid gott mod, frukten icke; det ?r eder Gud och eder faders Gud som har l?tit eder finna en skatt i edra s?ckar; edra penningar har jag f?tt.? Sedan h?mtade han Simeon ut till dem.

Och han f?rde m?nnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att tv? sina f?tter och gav foder ?t deras ?snor.

Och de st?llde i ordning sina sk?nker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade f?tt h?ra att de skulle ?ta d?r.

N?r sedan Josef hade kommit hem, f?rde de sk?nkerna, som de hade med sig, in till honom i huset och f?llo ned f?r honom till jorden.

Och han h?lsade dem och fr?gade: ?St?r det v?l till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han ?nnu??

De svarade: ?Ja, det st?r v?l till med v?r fader, din tj?nare; han lever ?nnu.? Och de bugade sig och f?llo ned f?r honom.

Och n?r han lyfte upp sina ?gon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, fr?gade han: ??r detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig?? D?rp? sade han: ?Gud vare dig n?dig, min son.?

Men Josef br?t av sitt tal, ty hans hj?rta uppr?rdes av k?rlek till brodern, och han s?kte tillf?lle att gr?ta ut och gick in i sin kammare och gr?t d?r.

D?refter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han ?ter ut och betvang sig och sade: ?S?tten fram mat.?

Och de satte fram s?rskilt f?r honom och s?rskilt f?r dem och s?rskilt f?r de egyptier som ?to tillsammans med honom; ty egyptierna f? icke ?ta tillsammans med hebr?erna; s?dant ?r n?mligen en styggelse f?r egyptierna.

Och de fingo sina platser mitt emot honom, den f?rstf?dde fr?mst s?som den f?rstf?dde, sedan de yngre, var och en efter sin ?lder; och m?nnen s?go med f?rundran p? varandra.

Och han l?t b?ra till dem av r?tterna p? sitt bord, och Benjamin fick fem g?nger s? mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom.