| 15 Kapitlet |
1 |
D? sj?ngo Mose och Israels barn denna lovs?ng till HERRENS ?ra; de sade: ?Jag vill sjunga till HERRENS ?ra, ty h?gt ?r han upph?jd. H?st och man st?rtade han i havet. |
2 |
HERREN ?r min starkhet och min lovs?ng, Och han blev mig till fr?lsning. Han ?r min Gud, jag vill ?ra honom, min faders Gud, jag vill upph?ja honom. |
3 |
HERREN ?r en stridsman, 'HERREN' ?r hans namn. |
4 |
Faraos vagnar och h?rsmakt kastade han i havet, hans utvalda k?mpar dr?nktes i R?da havet. |
5 |
De ?vert?cktes av vattenmassor, sj?nko i djupet s?som stenar. |
6 |
Din h?gra hand, HERRE, du h?rlige och starke, din h?gra hand, HERRE, krossar fienden. |
7 |
Genom din stora h?ghet sl?r du ned dina motst?ndare; du sl?pper l?s din f?rgrymmelse, den f?rt?r dem s?som str?. |
8 |
F?r en fnysning av din n?sa uppd?mdes vattnen, b?ljorna reste sig och samlades h?g, vattenmassorna stelnade i havets djup. |
9 |
Fienden sade: 'Jag vill f?rf?lja dem, hinna upp dem, jag vill utskifta byte, sl?cka min h?mnd p? dem; jag vill draga ut mitt sv?rd, min hand skall f?rg?ra dem.' |
10 |
Du andades p? dem, d? ?vert?ckte dem havet; de sj?nko s?som bly i de v?ldiga vattnen. |
11 |
Vilken bland gudar liknar dig, HERRE? Vem ?r dig lik, du h?rlige och helige, du fruktansv?rde och h?gtlovade, du som g?r under? |
12 |
Du r?ckte ut din h?gra hand, d? uppslukades de av jorden. |
13 |
Men du ledde med din n?d det folk du hade f?rlossat, du f?rde dem med din makt till din heliga boning. |
14 |
Folken h?rde det och m?ste d? darra, av ?ngest grepos Filisteens inbyggare. |
15 |
D? f?rskr?cktes Edoms furstar, Moabs h?vdingar grepos av b?van, alla Kanaans inbyggare f?rsm?lte av ?ngest. |
16 |
Ja, ?ver dem faller f?rskr?ckelse och fruktan; f?r din arms v?ldighet st? de s?som f?rstenade, medan ditt folk t?gar fram, o HERRE medan det t?gar fram, det folk du har f?rv?rvat. |
17 |
Du f?r dem in och planterar dem p? din arvedels berg, p? den plats, o HERRE, som du har gjort till din boning, i den helgedom, Herre, som dina h?nder hava berett. |
18 |
HERREN ?r konung alltid och evinnerligen!? |
19 |
Ty n?r Faraos h?star med hans vagnar och ryttare hade kommit ned i havet, l?t HERREN havets vatten v?nda tillbaka och komma ?ver dem, sedan Israels barn p? torr mark hade g?tt mitt igenom havet. |
20 |
Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna f?ljde efter henne med pukor och dans. |
21 |
Och Mirjam sj?ng f?r dem: ?Sjungen till HERRENS ?ra, ty h?gt ?r han upph?jd. H?st och man st?rtade han i havet.? |
22 |
D?refter l?t Mose israeliterna bryta upp fr?n R?da havet, och de drogo ut i ?knen Sur; och tre dagar vandrade de i ?knen utan att finna vatten. |
23 |
S? kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara, ty det var bittert. D?rav fick st?llet namnet Mara. |
24 |
D? knorrade folket emot Mose och sade: ?Vad skola vi dricka?? |
25 |
Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst slags tr?, som han kastade i vattnet, och s? blev vattnet s?tt. D?r f?relade han folket lag och r?tt, och d?r satte han det p? prov. |
26 |
Han sade: ?Om du h?r HERRENS, din Guds, r?st och g?r vad r?tt ?r i hans ?gon och lyssnar till hans bud och h?ller alla hans stadgar, s? skall jag icke l?gga p? dig n?gon av de sjukdomar som jag lade p? egyptierna, ty jag ?r HERREN, din l?kare.? |
27 |
Sedan kommo de till Elim; d?r funnos tolv vattenk?llor och sjuttio palmtr?d. Och de l?grade sig d?r vid vattnet. |
