5 Kapitlet

Och m?nnen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot sina judiska br?der.

N?gra sade: ?Vi med v?ra s?ner och d?ttrar ?ro m?nga; l?t oss f? s?d, s? att vi hava att ?ta och kunna bliva vid liv.?

Och n?gra sade: ?V?ra ?krar, ving?rdar och hus m?ste vi pants?tta; l?t oss f? s?d till att stilla v?r hunger.?

Och andra sade: ?Vi hava m?st l?na penningar p? v?ra ?krar och ving?rdar till skatten ?t konungen.

Nu ?ro ju v?ra kroppar lika goda som v?ra br?ders kroppar, och v?ra barn lika goda som deras barn; men ?nd? m?ste vi giva v?ra s?ner och d?ttrar i tr?ldom, ja, n?gra av v?ra d?ttrar hava redan blivit givna i tr?ldom, utan att vi f?rm? g?ra n?got d?rvid, eftersom v?ra ?krar och ving?rdar ?ro i andras h?nder.?

N?r jag nu h?rde deras rop och h?rde dessa ord, blev jag mycket vred.

Och sedan jag hade g?tt till r?ds med mig sj?lv, f?rebr?dde jag ?dlingarna och f?rest?ndarna och sade till dem: ?Det ?r ocker I bedriven mot varandra.? D?refter sammankallade jag en stor folkf?rsamling emot dem.

Och jag sade till dem: ?Vi hava efter f?rm?ga frik?pt v?ra judiska br?der som voro s?lda ?t hedningarna. Skolen nu I s?lja edra br?der? Skola de beh?va s?lja sig ?t oss?? D? tego de och hade intet att svara.

Och jag sade: ?Vad I g?ren ?r icke r?tt. I borden ju vandra i v?r Guds fruktan, s? att v?ra fiender, hedningarna, ej finge orsak att sm?da oss.

Ocks? jag och mina br?der och mina tj?nare hava penningar och s?d att fordra av dem; l?t oss nu avst? fr?n v?r fordran.

Given dem redan i dag tillbaka deras ?krar, ving?rdar, olivplanteringar och hus, och sk?nken efter den r?nta p? penningarna, p? s?den, p? vinet och oljan, som I haven att fordra av dem.?

De svarade: ?Vi vilja giva det tillbaka och icke utkr?va n?got av dem; vi vilja g?ra s?som du har sagt.? Och jag tog en ed av dem, sedan jag hade tillkallat pr?sterna, att de skulle g?ra s?.

D?rj?mte skakade jag f?nget p? min mantel och sade: ?Var och en som icke h?ller detta sitt ord, honom m? Gud s? skaka bort ifr?n hans hus och hans gods; ja, varde han s? utskakad och tom p? allt.? Och hela f?rsamlingen sade: ?Amen?, och lovade HERREN. D?refter gjorde folket s?som det var sagt.

Ytterligare ?r att n?mna att fr?n den dag d? jag f?rordnades att vara st?th?llare ?ver dem i Juda land, allts? fr?n Artasastas tjugonde regerings?r ?nda till hans trettioandra, tolv hela ?r, varken jag eller mina br?der ?to av st?th?llarkosten.

De f?rra st?th?llarna, de som hade varit f?re mig, hade betungat folket och tagit av dem mat och vin till ett v?rde av mer ?n fyrtio siklar silver, och j?mv?l deras tj?nare hade f?rfarit h?rt mot folket. Men s? gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud.

Dessutom h?ll jag i att arbeta p? muren, och ingen ?ker k?pte vi oss; och alla mina tj?nare voro f?rsamlade vid arbetet d?r.

Och av judarna och deras f?rest?ndare ?to ett hundra femtio man vid mitt bord, f?rutom dem som kommo till oss ifr?n folken runt omkring oss.

Och vad som tillreddes f?r var dag, n?mligen en oxe och sex uts?kta f?r, f?rutom f?glar, det tillreddes p? min bekostnad; och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag. Men likv?l kr?vde jag icke ut st?th?llarkosten, eftersom arbetet tyngde s? sv?rt p? folket.

T?nk, min Gud, p? allt vad jag har gjort f?r detta folk, och r?kna mig det till godo!