| 12 Kapitlet |
1 |
D?refter tog Job till orda och sade: |
2 |
Ja, visst ?ren I det r?tta folket, och med eder kommer visheten att d? ut! |
3 |
Dock, j?mv?l jag har f?rst?nd s? gott som I, icke st?r jag tillbaka f?r eder; ty vem ?r den som ej begriper slikt? |
4 |
S? m?ste jag d? vara ett ?tl?je f?r min v?n, jag som fick svar, s? snart jag ropade till Gud; man ler ?t en som ?r r?ttf?rdig och ostrafflig! |
5 |
Ja, med f?rakt ses olyckan av den som st?r s?ker; f?rakt v?ntar dem vilkas f?tter vackla. |
6 |
Men f?rh?rjares hyddor ?tnjuta frid, och trygghet f? s?dana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand. |
7 |
Men fr?ga du boskapen, den m? undervisa dig, och f?glarna under himmelen, de m? upplysa dig; |
8 |
eller tala till jorden, hon m? undervisa dig, fiskarna i havet m? giva dig besked. |
9 |
Vem kan icke l?ra genom allt detta att det ?r HERRENS hand som har gjort det? |
10 |
I hans han ?r ju allt levandes sj?l och alla m?nskliga varelsers anda. |
11 |
Skall icke ?ra pr?va orden, likasom munnen pr?var matens smak? |
12 |
Vishet tillkommer ju de gamle och f?rst?nd dem som l?nge hava levat. |
13 |
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom r?d och f?rst?nd. |
14 |
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; f?r den han sp?rrar inne kan ingen uppl?ta. |
15 |
Han h?ller vattnen tillbaka -- se, se d? bliver d?r torrt, han sl?pper dem l?sa, d? f?rd?rva de landet. |
16 |
Hos honom ?r kraft och klokhet, den f?rvillade och f?rvillaren ?ro b?da i hans hand. |
17 |
R?dsherrar utblottar han, han f?r dem i landsflykt, och domare g?r han till d?rar. |
18 |
Han uppl?ser konungars v?lde och s?tter f?ngb?lte om deras h?fter. |
19 |
Pr?ster utblottar han, han f?r dem i landsflykt, och de s?krast rotade kommer han p? fall. |
20 |
V?lbetrodda m?n ber?var han m?let och avh?nder de ?ldste deras insikt. |
21 |
Han utgjuter f?rakt ?ver furstar och lossar de starkes g?rdel. |
22 |
Han blottar djupen, s? att de ej h?ljas av m?rker, d?dsskuggan drager han fram i ljuset. |
23 |
Han l?ter folkslag v?xa till -- och f?rg?r dem; han utvidgar deras gr?nser, men f?r dem sedan bort. |
24 |
Stamh?vdingar i landet ber?var han f?rst?ndet, han leder dem vilse i v?gl?sa ?demarker. |
25 |
De famla i m?rkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla s?som druckna. |