| 23 Kapitlet |
1 |
D?refter tog Job till orda och sade: |
2 |
Ocks? i dag vill min klaga g?ra uppror. Min hand k?nnes matt f?r min suckans skull. |
3 |
Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit d?r han bor! |
4 |
Jag skulle d? l?gga fram f?r honom min sak och fylla min mun med bevis. |
5 |
Jag ville v?l h?ra vad han kunde svara mig, och f?rnimma vad han skulle s?ga till mig. |
6 |
Icke med ?vermakt finge han bek?mpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig. |
7 |
D? skulle hans motpart st? h?r s?som en redlig man, ja, d? skulle jag f?r alltid komma undan min domare. |
8 |
Men g?r jag mot ?ster, s? ?r han icke d?r; g?r jag mot v?ster, s? varsnar jag honom ej; |
9 |
har han n?got att skaffa i norr, jag sk?dar honom icke; d?ljer han sig i s?der, jag ser honom ej heller d?r. |
10 |
Han vet ju vilken v?g jag har vandrat; han har pr?vat mig, och jag har befunnits lik guld. |
11 |
Vid hans sp?r har min for h?llit fast, hans v?g har jag f?ljt, utan att vika av. |
12 |
Fr?n hans l?ppars bud har jag icke gjort n?got avsteg; mer ?n egna r?dslut har jag aktat hans muns tal. |
13 |
Men hans vilja ?r orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det g?r han ock. |
14 |
Ja, han giver mig fullt upp min besk?rda del, och mycket av samma slag har han ?nnu i f?rvar. |
15 |
D?rf?r gripes jag av f?rskr?ckelse f?r hans ansikte; n?r jag bet?nker det, fruktar jag f?r honom. |
16 |
Det ?r Gud som har gjort mitt hj?rta f?rsagt, den Allsm?ktige ?r det som har v?llat min f?rskr?ckelse, |
17 |
ty jag fick icke f?rg?s, innan m?rkret kom, d?dsnatten undanh?ll han mig. |
