| 24 Kapitlet |
1 |
Varf?r har den Allsm?ktige inga r?fstetider i f?rvar? varf?r f? hans v?nner ej sk?da hans h?mndedagar? |
2 |
Se, r?m?rken flyttar man undan, r?vade hjordar driver man i bet; |
3 |
de faderl?sas ?sna f?r man bort och tager ?nkans ko i pant. |
4 |
Man tr?nger de fattiga undan fr?n v?gen, de betryckta i landet m?ste g?mma sig med varandra. |
5 |
Ja, s?som vild?snor m?ste de leva i ?knen; dit g? de och m?da sig och s?ka n?got till t?ring; hedmarken ?r det br?d de hava ?t sina barn. |
6 |
P? f?ltet f? de till sk?rd vad boskap pl?gar ?ta, de h?mta upp det sista i den ogudaktiges ving?rd. |
7 |
Nakna ligga de om natten, ber?vade sina kl?der; de hava intet att skyla sig med i k?lden. |
8 |
Av st?rtskurar fr?n bergen genomdr?nkas de; de famna klippan, ty de ?ga ej annan tillflykt. |
9 |
Den faderl?se slites fr?n sin moders br?st, och den betryckte drabbas av utpantning. |
10 |
Nakna m?ste de g? omkring, ber?vade sina kl?der, hungrande n?dgas de b?ra p? k?rvar. |
11 |
Inom sina f?rtryckares murar m?ste de bereda olja, de f? trampa vinpressar och d?rvid lida t?rst. |
12 |
Utst?tta ur m?nniskors samfund j?mra de sig, ja, fr?n d?dsslagnas sj?lar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej p? vad f?rv?nt som sker. |
13 |
Andra hava blivit fiender till ljuset; de k?nna icke dess v?gar och h?lla sig ej p? dess stigar. |
14 |
Vid dagningen st?r m?rdaren upp f?r att dr?pa den betryckte och fattige; och om natten g?r han sig till tjuvars like. |
15 |
?ktenskapsbrytarens ?ga spejar efter skymningen, han t?nker: ?Intet ?ga f?r k?nna igen mig?, och s?tter s? ett t?ckelse framf?r sitt ansikte. |
16 |
N?r det ?r m?rkt, bryta s?dana sig in i husen, men under dagen st?nga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av. |
17 |
Ty det svarta m?rkret r?knas av dem alla s?som morgon, med m?rkrets f?rskr?ckelser ?ro de ju f?rtrogna. |
18 |
?Men hastigt?, menen I, ?ryckes en s?dan bort av str?mmen, f?rbannad bliver hans del i landet; till ving?rdarna f?r han ej mer styra sina steg. |
19 |
S?som sn?vatten f?rt?res av torka och hetta, s? f?rt?r d?dsriket den som har syndat. |
20 |
Hans moders liv f?rg?ter honom, maskar frossa p? honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; s?som ett tr?d brytes or?ttf?rdigheten av. |
21 |
S? g?r det, n?r n?gon plundrar den ofruktsamma, som intet f?der, och n?r n?gon icke g?r gott mot ?nkan.? |
22 |
Ja, men han uppeh?ller ock v?ldsm?nnen genom sin kraft, de f? st? upp, n?r de redan hade f?rlorat hoppet om livet; |
23 |
han giver dem trygghet, s? att de f? vila, och hans ?gon vaka ?ver deras v?gar. |
24 |
N?r de hava stigit till sin h?jd, besk?res dem en snar h?danf?rd, de sjunka d? ned och d? som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort. |
25 |
?r det ej s?, vem vill d? vederl?gga mig, vem kan g?ra mina ord om intet? |
