| 44 Kapitlet |
1 |
F?r s?ngm?staren; av Koras s?ner; en s?ng. |
2 |
Gud, med v?ra ?ron hava vi h?rt, v?ra f?der hava f?rt?ljt d?rom f?r oss: om den g?rning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar. |
3 |
Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du f?rd?rvade andra folk, men dem l?t du utbreda sig. |
4 |
Ty icke med sitt sv?rd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din h?gra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem. |
5 |
Du, densamme, ?r min konung, o Gud; s? tills?g nu Jakob seger. |
6 |
Med din hj?lp kunna vi st?ta ned v?ra ov?nner och i ditt namn f?rtrampa v?ra motst?ndare. |
7 |
Ty icke p? min b?ge f?rlitar jag mig, och mitt sv?rd kan icke giva mig seger; |
8 |
nej, du giver oss seger ?ver v?ra ov?nner, och dem som hata oss l?ter du komma p? skam. |
9 |
Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela. |
10 |
Och dock har du nu f?rkastat oss och l?tit oss varda till blygd, och du drager icke ut med v?ra h?rar. |
11 |
Du l?ter oss vika tillbaka f?r ov?nnen, och de som hata oss taga sig byte. |
12 |
Du l?ter oss bliva upp?tna s?som f?r, och bland hedningarna han du f?rstr?tt oss. |
13 |
Du s?ljer ditt folk f?r ett ringa pris, stor ?r icke den vinst du har gjort d?rp?. |
14 |
Du l?ter oss bliva till sm?lek f?r v?ra grannar, till spott och h?n f?r dem som bo omkring oss. |
15 |
Du g?r oss till ett ordspr?k bland hedningarna, du l?ter folken skaka huvudet ?t oss. |
16 |
Hela dagen ?r min sm?lek inf?r mig, och blygsel h?ljer mitt ansikte, |
17 |
n?r jag h?r sm?darens och lastarens tal, n?r jag ser fienden och den h?mndgirige. |
18 |
Allt detta har kommit ?ver oss, och vi hava dock icke f?rg?tit dig, ej heller svikit ditt f?rbund. |
19 |
V?ra hj?rtan avf?llo icke, och v?ra steg veko ej av ifr?n din v?g, |
20 |
s? att du d?rf?r har krossat oss i schakalers land och ?vert?ckt oss med d?dsskugga. |
21 |
Om vi hade f?rg?tit v?r Guds namn och utr?ckt v?ra h?nder till en fr?mmande gud, |
22 |
m?nne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som k?nner hj?rtats l?nnligheter? |
23 |
Nej, f?r din skull varda vi d?dade hela dagen och bliva aktade s?som slaktf?r. |
24 |
Vakna upp; varf?r sover du, Herre? Vakna, f?rkasta oss icke f?r alltid. |
25 |
Varf?r d?ljer du ditt ansikte och f?rg?ter v?rt lidande och tr?ngm?l? |
26 |
Se, v?r sj?l ?r nedb?jd i stoftet, v?r kropp ligger nedtryckt till jorden. |
27 |
St? upp till v?r hj?lp, och f?rlossa oss f?r din n?ds skull. |
