69 Kapitlet

F?r s?ngm?staren, efter ?Liljor?; av David.

Fr?ls mig, Gud; ty vattnen tr?nga mig inp? livet.

Jag har sjunkit ned i djup dy, d?r ingen botten ?r; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill f?rdr?nka mig.

Jag har ropat mig tr?tt, min strupe ?r f?rtorkad; mina ?gon f?rsm?kta av f?rbidan efter min Gud.

Flera ?n h?ren p? mitt huvud ?ro de som hata mig utan sak; m?nga ?ro de som vilja f?rg?ra mig, de som ?ro mina fiender utan sk?l; vad jag icke har r?vat, det m?ste jag g?lda.

Du, o Gud, k?nner min d?rskap, och mina skulder ?ro icke f?rborgade f?r dig.

L?t icke i mig dem komma p? skam, som f?rbida dig, Herre, HERRE Sebaot; L?t icke i mig dem varda till blygd, som s?ka dig, du Israels Gud.

Ty f?r din skull b?r jag sm?lek, f?r din skull h?ljer blygsel mitt ansikte;

fr?mmande har jag blivit f?r mina br?der och en fr?mling f?r min moders barn.

Ty nit?lskan f?r ditt hus har f?rt?rt mig, och dina sm?dares sm?delser hava fallit ?ver mig.

Jag gr?t, ja, min sj?l gr?t under fasta, men det blev mig till sm?lek.

Jag kl?dde mig i sorgdr?kt, men jag blev f?r dem ett ordspr?k.

Om mig tassla de, n?r de sitta i porten; i dryckeslag g?ra de visor om mig.

Men jag kommer med min b?n till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora n?d, o Gud; svara mig i din fr?lsande trofasthet.

R?dda mig ur dyn, s? att jag icke sjunker ned; l?t mig bliva r?ddad fr?n dem som hata mig och fr?n de djupa vattnen.

L?t icke vattensvallet f?rdr?nka mig eller djupet uppsluka mig; och l?t ej graven tillsluta sitt gap ?ver mig.

Svara mig, HERRE, ty god ?r din n?d; v?nd dig till mig efter din stora barmh?rtighet.

F?rd?lj icke ditt ansikte f?r din tj?nare, ty jag ?r i n?d; skynda att svara mig.

Kom till min sj?l och f?rlossa henne; befria mig f?r mina fienders skull.

Du k?nner min sm?lek, min skam och blygd; du ser alla mina ov?nner.

Sm?lek har krossat mitt hj?rta, s? att jag ?r vanm?ktig; jag v?ntade p? medlidande, men d?r var intet, och p? tr?stare, men jag fann ingen.

De g?vo mig galla att ?ta, och ?ttika att dricka, i min t?rst.

M? deras bord framf?r dem bliva till en snara och till ett giller, b?st de g? d?r s?kra;

m? deras ?gon f?rm?rkas, s? att de icke se; g?r deras l?nder vacklande alltid.

Gjut ut ?ver dem din ogunst, och l?t din vredes gl?d hinna upp dem.

Deras g?rd blive ?de, ingen m? finnas, som bor i deras hyddor,

eftersom de f?rf?lja dem som du sj?lv har slagit och orda om huru de pl?gas, som du har stungit.

L?t dem g? fr?n missg?rning till missg?rning, och l?t dem icke komma till din r?ttf?rdighet.

M? de utpl?nas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de r?ttf?rdiga.

Men mig som ?r betryckt och pl?gad, mig skall din fr?lsning, o Gud, beskydda.

Jag vill lova Guds namn med s?ng och upph?ja honom med tacks?gelse.

Det skall behaga HERREN b?ttre ?n n?gon tjur, n?got offerdjur med horn och kl?var.

N?r de ?dmjuka se det, skola de gl?dja sig; I som s?ken Gud, edra hj?rtan skola leva.

Ty HERREN lyssnar till de fattiga och f?raktar icke sina f?ngna.

Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som r?r sig d?ri.

Ty Gud skall fr?lsa Sion, han skall bygga upp Juda st?der; man skall bo i dem och besitta landet.

Hans tj?nares barn skola f? det till arvedel, och de som ?lska hans namn skola bo d?ri.