73 Kapitlet

En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud ?r god mot Israel, mot dem som hava rena hj?rtan.

Men jag hade s? n?r stapplat med mina f?tter, mina steg voro n?ra att slinta;

ty jag uppt?ndes av avund mot de ?vermodiga, n?r jag s?g att det gick dem v?l i deras ogudaktighet.

Ty fria ifr?n vederm?dor ?ro de till sin d?d, och deras hull ?r frodigt.

De komma icke i olycka s?som andra d?dliga och varda icke pl?gade s?som andra m?nniskor.

D?rf?r ?r h?gmod deras halsprydnad, v?ld den kl?dnad som h?ljer dem.

Ur fetma sk?da deras ?gon fram, deras hj?rtans inbillningar hava intet m?tt.

De h?na och tala f?rtryck i sin ondska; med h?ga ?th?vor tala de.

Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram p? jorden;

d?rf?r v?nder sig deras folk till dem och super s? in vattnet i fulla drag.

Och de s?ga: ?Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle s?dan kunskap finnas hos den H?gste??

Ja, s? ?r det med de ogudaktiga; det g?r dem alltid v?l, och de v?xa i makt.

Sannerligen, f?rg?ves bevarade jag mitt hj?rta rent och tv?dde mina h?nder i oskuld;

jag vart dock pl?gad hela dagen, och var morgon kom tuktan ?ver mig.

Om jag hade sagt: ?S? vill jag l?ra?, d? hade jag svikit dina barns sl?kte.

N?r jag nu t?nkte efter f?r att begripa detta, syntes det mig alltf?r sv?rt,

till dess jag tr?ngde in i Guds heliga r?dslut och aktade p? dess ?nde.

Sannerligen, p? slipprig mark st?ller du dem, du st?rtar dem ned i f?rd?rv.

Huru varda de ej till intet i ett ?gonblick! De f?rg?s och f? en ?nde med f?rskr?ckelse.

S?som det ?r med en dr?m, n?r man vaknar, o Herre, s? aktar du dem f?r intet, s?som skuggbilder, n?r du vaknar.

N?r mitt hj?rta f?rbittrades och jag k?nde styng i mitt inre,

d? var jag of?rnuftig och f?rstod intet; s?som ett osk?ligt djur var jag inf?r dig.

Dock f?rbliver jag st?dse hos dig; du h?ller mig vid min h?gra hand.

Du skall leda mig efter ditt r?d och sedan upptaga mig med ?ra.

Vem har jag i himmelen utom dig! Och n?r jag har dig, d? fr?gar jag efter intet p? jorden.

Om ?n min kropp och min sj?l f?rsm?kta, s? ?r dock Gud mitt hj?rtas klippa och min del evinnerligen.

Ty se, de som hava vikit bort ifr?n dig skola f?rg?s; du f?rg?r var och en som trol?st avfaller fr?n dig.

Men jag har min gl?dje i att h?lla mig intill Gud; jag s?ker min tillflykt hos Herren, HERREN, f?r att kunna f?rt?lja alla dina g?rningar.