| 74 Kapitlet |
1 |
En s?ng av Asaf. Varf?r, o Gud, har du s? alldeles f?rkastat oss, varf?r ryker din vredes eld mot f?ren i din hjord? |
2 |
T?nk p? din menighet, som du i fordom tid f?rv?rvade, som du f?rlossade, till att bliva din arvedels stam; t?nk p? Sions berg, d?r du har din boning. |
3 |
V?nd dina steg till den plats d?r evig f?r?delse r?der; allt har ju fienden f?rd?rvat i helgedomen. |
4 |
Dina ov?nner hava skr?nat inne i ditt f?rsamlingshus, de hava satt upp sina tecken s?som r?tta tecken. |
5 |
Det var en syn, s?som n?r man h?jer yxor mot en tjock skog. |
6 |
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila. |
7 |
De hava satt eld p? din helgedom och osk?rat ?nda till grunden ditt namns boning. |
8 |
De hava sagt i sina hj?rtan: ?Vi vilja alldeles kuva dem.? Alla Guds f?rsamlingshus hava de br?nt upp h?r i landet. |
9 |
V?ra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss ?r ingen som vet f?r huru l?nge. |
10 |
Huru l?nge, och Gud, skall ov?nnen f? sm?da och fienden oavl?tligen f? f?rakta ditt namn? |
11 |
Varf?r h?ller du tillbaka din hand, din h?gra hand? Drag den fram ur din barm och f?rg?r dem. |
12 |
Gud, du ?r ju min konung av ?lder, du ?r den som skaffar fr?lsning p? jorden. |
13 |
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet. |
14 |
Det var du som br?ckte Leviatans huvuden och gav honom till mat ?t ?knens skaror. |
15 |
Det var du som l?t k?lla och b?ck bryta fram; du l?t ock starka str?mmar uttorka. |
16 |
Din ?r dagen, din ?r ock natten, du har berett ljuset och solen. |
17 |
Det ?r du som har fastst?llt alla jordens gr?nser; sommar och vinter ?ro skapade av dig. |
18 |
S? t?nk nu p? huru fienden sm?dar HERREN, och huru ett d?raktigt folk f?raktar ditt namn. |
19 |
L?mna ej ut ?t vilddjuren din turturduvas sj?l; f?rg?t icke f?r alltid dina betrycktas liv. |
20 |
T?nk p? f?rbundet; ty i landets smygvr?r finnes fullt upp av v?ldsn?sten. |
21 |
L?t icke den f?rtryckte vika tillbaka med blygd, l?t den betryckte och den fattige lova ditt namn. |
22 |
St? upp, o Gud; utf?r din sak. Bet?nk huru du varder sm?dad hela dagen av d?ren. |
23 |
Gl?m icke bort dina ov?nners rop, dina motst?ndares larm, som alltj?mt h?jes. |
