| 139 Kapitlet |
1 |
F?r s?ngm?staren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och k?nner mig. |
2 |
Evad jag sitter eller uppst?r, vet du det; du f?rst?r mina tankar fj?rran ifr?n. |
3 |
Evad jag g?r eller ligger, utforskar du det, och med alla mina v?gar ?r du f?rtrogen. |
4 |
Ty f?rr?n ett ord ?r p? min tunga, se, s? k?nner du, HERRE, det till fullo. |
5 |
Du omsluter mig p? alla sidor och h?ller mig i din hand. |
6 |
En s?dan kunskap ?r mig alltf?r underbar; den ?r mig f?r h?g, jag kan icke begripa den. |
7 |
Vart skall jag g? f?r din Ande, och vart skall jag fly f?r ditt ansikte? |
8 |
Fore jag upp till himmelen, s? ?r du d?r, och b?ddade jag ?t mig i d?dsriket, se, s? ?r du ock d?r. |
9 |
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, |
10 |
s? skulle ocks? d?r din hand leda mig och din h?gra hand fatta mig. |
11 |
Och om jag sade: ?M?rker m? bet?cka mig och ljuset bliva natt omkring mig?, |
12 |
s? skulle sj?lva m?rkret icke vara m?rkt f?r dig, natten skulle lysa s?som dagen: ja, m?rkret skulle vara s?som ljuset. |
13 |
Ty du har skapat mina njurar, du sammanv?vde mig i min moders liv. |
14 |
Jag tackar dig f?r att jag ?r danad s? ?verm?ttan underbart; ja, underbara ?ro dina verk, min sj?l vet det v?l. |
15 |
Benen i min kropp voro icke f?rborgade f?r dig, n?r jag bereddes i det f?rdolda, n?r jag bildades i jordens djup. |
16 |
Dina ?gon s?go mig, n?r jag ?nnu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro best?mda, f?rr?n n?gon av dem hade kommit. |
17 |
Huru outgrundliga ?ro icke f?r mig dina tankar, o Gud, huru stor ?r icke deras m?ngfald! |
18 |
Skulle jag r?kna dem, s? vore de flera ?n sanden; n?r jag uppvaknade, vore jag ?nnu hos dig. |
19 |
Gud, o att du ville dr?pa de ogudaktiga! Ja, m?tte de blodgiriga vika bort ifr?n mig, |
20 |
de som tala om dig med r?nker i sinnet, de som hava bragt dina st?der i f?rd?rv! |
21 |
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke k?nna leda vid dem som st? dig emot? |
22 |
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit. |
23 |
Utrannsaka mig, Gud, och k?nn mitt hj?rta; pr?va mig och k?nn mina tankar, |
24 |
och se till, om jag ?r stadd p? en olycksv?g, och led mig p? den eviga v?gen. |
