5 Kapitlet

Var icke obet?nksam med din mun, och l?t icke ditt hj?rta f?rhasta sig med att uttala n?got ord inf?r Gud. Gud ?r ju i himmelen, och du ?r p? jorden; l?t d?rf?r dina ord vara f?.

Ty tankl?shet har med sig m?ngahanda besv?r, och en d?res r?st har ?verfl?d p? ord.

N?r du har gjort ett l?fte ?t Gud, s? dr?j icke att infria det; ty till d?rar har han icke behag. Det l?fte du har givit skall du infria.

Det ?r b?ttre att du intet lovar, ?n att du g?r ett l?fte och icke infriar det.

L?t icke din mun draga skuld ?ver hela din kropp; och s?g icke inf?r Guds s?ndebud att det var ett f?rhastande. Icke vill du att Gud skall f?rt?rnas f?r ditt tals skull, s? att han f?rd?rvar sina h?nders verk?

Se, d?r mycken tankl?shet och f?f?nglighet ?r, d?r ?r ock en myckenhet av ord. Ja, Gud m? du frukta.

Om du ser att den fattige f?rtryckes, och att r?tt och r?ttf?rdighet v?ldf?res i landet, s? f?rundra dig icke d?r?ver; ty p? den h?ge vaktar en h?gre, och andra ?nnu h?gre vakta p? dem b?da.

Och vid allt detta ?r det en f?rm?n f?r ett land att hava en konung som s? styr, att marken bliver brukad.

Den som s? ?lskar penningar bliver icke m?tt p? penningar, och den som ?lskar rikedom har ingen vinning d?rav. Ocks? detta ?r f?f?nglighet.

N?r ?godelarna f?r?kas, bliva ock de som ?ta av dem m?nga; och till vad gagn ?ro de d? f?r ?garen, utom att hans ?gon f? se dem?

S?t ?r arbetarens s?mn, vare sig han har litet eller mycket att ?ta; men den rikes ?verfl?d tillst?djer honom icke att sova.

Ett bedr?vligt el?nde som jag har sett under solen ?r det att hopsparad rikedom kan bliva sin ?gare till skada.

Och om rikedomen har g?tt f?rlorad f?r n?gon genom en olycka, s? f?r hans son, om han har f?tt en son, alls intet d?rav.

S?dan som han kom ur sin moders liv m?ste han sj?lv ?ter g? bort, lika naken som han kom, och f?r sin m?da f?r han alls intet som han kan taga med sig.

Ocks? det ?r ett bedr?vligt el?nde. Om han m?ste g? bort alldeles s?dan som han kom, vad f?rm?n har han d? d?rav att han s? m?dar sig -- f?r vind?

Nej, alla sina livsdagar framlever han i m?rker; och mycken gr?melse har han, och pl?ga och f?rtret.

Se, vad jag har funnit vara b?st och sk?nast f?r m?nniskan, det ?r att hon ?ter och dricker och g?r sig goda dagar vid den m?da som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver henne; ty detta ?r den del hon f?r.

Och om Gud ?t n?gon har givit rikedom och skatter, och d?rtill f?runnat honom makt att njuta h?rav och att g?ra sig till godo sin del och att vara glad under sin m?da, s? ?r ocks? detta en Guds g?va.

Ty man t?nker d? icke s? mycket p? sina livsdagars g?ng, n?r Gud f?rl?nar gl?dje i hj?rtat.