5 Kapitlet

Jag vill sjunga om min v?n, min v?ns s?ng om hans ving?rd. Min v?n hade en ving?rd p? en b?rdig bergskulle.

Och han hackade upp den och rensade den fr?n stenar och planterade d?r ?dla vintr?d; han byggde ett vakttorn d?rinne, han h?gg ock ut ett presskar d?ri. S? v?ntade han att den skulle b?ra ?kta druvor, men den bar vilddruvor.

Och nu, I Jerusalems inv?nare och I Juda m?n, f?llen nu eder dom mellan mig och min ving?rd.

Vad kunde mer g?ras f?r min ving?rd, ?n vad jag har gjort f?r den? Varf?r bar den d? vilddruvor, n?r jag v?ntade att den skulle b?ra ?kta druvor?

S? vill jag nu kung?ra f?r eder vad jag skall g?ra med min ving?rd: Jag skall taga bort dess h?gnad, och den skall givas till sk?vling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.

Jag skall i grund f?rd?rva den, ingen skall sk?ra den eller gr?va d?ri. Den skall fyllas med tistel och t?rne; och molnen skall jag f?rbjuda att s?nda ned regn p? den.

Ty HERREN Sebaots ving?rd, det ?r Israels hus; och Juda folk ?r hans ?lsklingsplantering. Men n?r han v?ntade laglydnad, d? fann han lagbrott, och n?r han v?ntade r?ttf?rdighet, fann han skriande or?ttf?rdighet. --

Ve eder som l?ggen hus till hus och fogen ?ker till ?ker, intill dess att rum ej mer finnes och I ?ren de enda som bo i landet!

Fr?n HERREN Sebaot ljuder det s? i mina ?ron: Sannerligen, de m?nga husen skola bliva ?de; huru stora och sk?na de ?n ?ro, skola de bliva tomma p? inv?nare.

Ty en ving?rd p? tio plogland skall giva allenast ett batm?tt, och en homers uts?de skall giva blott en efa.

Ve dem som st? bittida upp f?r att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten f?r att upphetta sig med vin!

Harpor och psaltare, pukor och fl?jter och vin hava de vid sina dryckeslag, men p? HERRENS g?rningar akta de icke, p? hans h?nders verk se de icke.

D?rf?r skall mitt folk of?rt?nkt f?ras bort i f?ngenskap; dess ?dlingar skola lida hunger och dess larmande skaror f?rsm?kta av t?rst.

Ja, d?rf?r sp?rrar d?dsriket upp sitt gap, det ?ppnar sina k?ftar utan allt m?tt, och stadens yperste m?ste fara ditned, j?mte dess larmande och sorlande skaror, envar som fr?jdar sig d?rinne.

S? bliva m?nniskorna nedb?jda och m?nnen ?dmjukade, ja, ?dmjukade varda de h?gmodigas ?gon.

Men HERREN Sebaot bliver h?g genom sin dom, Gud, den helige, bevisar sig helig genom r?ttf?rdighet.

Och lamm g? d?r i bet s?som p? sin egen mark, och p? de rikas ?detomter s?ka vandrande herdar sin f?da.

Ve dem som draga fram missg?rningsstraff med l?gnens t?g och syndastraff s?som med vagnslinor,

dem som s?ga: ?M? han hasta, m? han skynda med sitt verk, s? att vi f? se det; m? det som Israels Helige har beslutit nalkas och komma, s? att vi f?rnimma det!?

Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som g?ra m?rker till ljus, och ljus till m?rker, dem som g?ra surt till s?tt, och s?tt till surt!

Ve dem som ?ro visa i sina egna ?gon och h?lla sig sj?lva f?r kloka!

Ve dem som ?ro hj?ltar i att dricka vin och som ?ro tappra i att blanda starka drycker,

dem som giva den skyldige r?tt f?r mutors skull, men ber?va den oskyldige vad som ?r hans r?tt!

D?rf?r, s?som eldsflamman f?rt?r str?, och s?som halm sjunker tillsammans i l?gan, s? skall deras rot f?rruttna, och deras l?v skola flyga bort s?som stoft, eftersom de f?rkastade HERREN Sebaots lag och f?raktade Israels Heliges ord.

D?rf?r har HERRENS vrede uppt?nts mot hans folk, och han utr?cker sin hand emot det och sl?r det, s? att bergen darra, och s? att d?da kroppar ligga s?som orenlighet p? gatorna. Vid allt detta v?nder hans vrede icke ?ter, hans hand ?r ?nnu utr?ckt.

Och han reser upp ett baner f?r hednafolken i fj?rran, och lockar p? dem att de skola komma fr?n jordens ?nda; och se, snart och med hast komma de dit.

Ingen finnes bland dem, som ?r tr?tt, ingen som ?r stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen s?mn; p? ingen lossnar b?ltet omkring hans l?nder, och f?r ingen brister en skorem s?nder.

Deras pilar ?ro skarpa, och deras b?gar ?ro alla sp?nda; deras h?stars hovar ?ro s?som av flinta, och deras vagnshjul likna stormvinden.

Deras skriande ?r s?som en lejoninnas; de skria s?som unga lejon, rytande gripa de sitt rov och b?ra bort det, och ingen finnes, som r?ddar.

Ett rytande ?ver folket h?res p? den dagen, likt rytandet av ett hav; och sk?dar man ned p? jorden, se, d? ?r d?r m?rker och n?d, och ljuset ?r f?rm?rkat genom t?cken.