59 Kapitlet

Se, HERRENS arm ?r icke f?r kort, s? att han ej kan fr?lsa, och hans ?ra ?r icke tillslutet, s? att han ej kan h?ra.

Nej, det ?r edra missg?rningar, som skilja eder och eder Gud fr?n varandra, och edra synder d?lja hans ansikte f?r eder, s? att han icke h?r eder.

Ty edra h?nder ?ro fl?ckade av blod och edra fingrar av missg?rning, edra l?ppar tala l?gn, och eder tunga framb?r or?ttf?rdighet.

Ingen h?jer sin r?st i r?ttf?rdighetens namn, och ingen visar redlighet i vad till r?tten h?r. De f?rtr?sta p? idel tomhet, de tala falskhet, de g? havande med olycka och f?da f?rd?rv.

De kl?cka ut basilisk?gg och v?va spindeln?t. Om n?gon ?ter av deras ?gg, s? d?r han, och trampas ett s?dant s?nder, s? kommer en huggorm ut.

Deras spindeln?t duga icke till kl?der, och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat; deras verk ?ro f?rd?rvliga verk, och v?ldsg?rningar ?va deras h?nder.

Deras f?tter hasta till vad ont ?r och ?ro snara, n?r det g?ller att utgjuta oskyldigt blod; deras tankar ?ro f?rd?rvliga tankar, f?r?delse och f?rst?ring ?r p? deras v?gar.

Fridens v?g k?nna de icke, och r?tten f?ljer ej i deras sp?r; de g? krokiga stigar, och ingen som vandrar s? vet, vad frid ?r.

D?rf?r ?r r?tten fj?rran ifr?n oss, och r?ttf?rdighet tillfaller oss icke; vi bida efter ljus, men se, m?rker r?der, efter solsken, men vi f? vandra i djupaste natt.

Vi m?ste famla utefter v?ggen s?som blinda, famla, s?som hade vi inga ?gon; vi stappla mitt p? dagen, s?som vore det skymning, mitt i v?r fulla kraft ?ro vi s?som d?da.

Vi brumma allasammans s?som bj?rnar och sucka alltj?mt s?som duvor; vi bida efter r?tten, men den kommer icke, efter fr?lsningen, men den ?r fj?rran ifr?n oss.

Ty m?nga ?ro v?ra ?vertr?delser inf?r dig, och v?ra synder vittna emot oss; ja, v?ra ?vertr?delser hava vi f?r v?ra ?gon, och v?ra missg?rningar k?nna vi.

Genom ?vertr?delse och f?rnekelse hava vi felat mot HERREN, vi hava vikit bort ifr?n v?r Gud; vi hava talat f?rtryck och avf?llighet, l?gnl?ror hava vi f?rkunnat och h?mtat fram ur v?ra hj?rtan.

R?tten tr?nges tillbaka, och r?ttf?rdigheten st?r l?ngt borta, ja, sanningen vacklar p? torget, och vad r?tt ?r kan ej komma fram.

S? m?ste sanningen h?lla sig undan, och den som v?nde sig ifr?n det onda blev plundrad. Detta s?g HERREN, och det misshagade honom, att det icke fanns n?gon r?tt.

Och han s?g, att ingen tr?dde fram; han f?rundrade sig ?ver att ingen grep in. D? hj?lpte honom hans egen arm, och hans r?ttf?rdighet underst?dde honom.

Och han kl?dde sig i r?ttf?rdighet s?som i ett pansar och satte fr?lsningens hj?lm p? sitt huvud; han kl?dde sig i h?mndens dr?kt s?som i en livkl?dnad och h?ljde sig i nit?lskan s?som i en mantel.

Efter deras g?rningar skall han nu vederg?lla dem; vrede skall han l?ta komma ?ver sina ov?nner och ?ver sina fiender l?nen f?r vad de hava gjort; ja, havsl?nderna skall han vederg?lla, vad de hava gjort.

S? skall HERRENS namn bliva fruktat i v?ster och hans h?rlighet, d?r solen g?r upp. N?r fienden bryter fram lik en str?m, skall HERRENS andedr?kt f?rjaga honom.

Men s?som en f?rlossare kommer HERREN f?r Sion och f?r dem i Jakob, som omv?nda sig fr?n sin ?vertr?delse, s?ger HERREN.

Och detta ?r det f?rbund, som jag ? min sida g?r med dem, s?ger HERREN: min Ande, som ?r ?ver dig, och orden, som jag har lagt i din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns eller barnbarns mun fr?n nu och till evig tid, s?ger HERREN.