46 Kapitlet

Detta ?r vad som kom till profeten Jeremia s?som HERRENS ord om hednafolken.

Om Egypten, ang?ende den egyptiske konungen Farao Nekos h?r, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj?rde regerings?r.

Reden till sk?ld och sk?rm, och rycken fram till strid.

Sp?nnen f?r h?starna och bestigen springarna, och st?llen upp eder, med hj?lmarna p?. G?ren spjuten blanka, ikl?den eder pansaren.

Men varav kommer detta som jag nu ser? De ?ro f?rf?rade. De vika tillbaka; deras hj?ltar bliva slagna. De taga till flykten utan att v?nda sig om. Skr?ck fr?n alla sidor! s?ger HERREN.

Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hj?lten kan r?dda sig. Norrut, invid floden Frat, d?r stappla de och falla.

Vem ?r denne som stiger upp s?som Nilfloden, denne vilkens vatten svalla s?som str?mmar?

Det ?r Egypten som stiger upp s?som Nilfloden, och s?som str?mmar svalla hans vatten. Han s?ger: ?Jag vill stiga upp och ?vert?cka landet; jag vill f?rd?rva st?derna och dem som bo d?rinne.?

Ja, dragen ditupp, I h?star; stormen fram, I vagnar. M? hj?ltarna t?ga fram, etiopier och put?er, rustade med sk?ldar, och lud?er, rustade med b?gar, b?gar som de sp?nna.

Ty detta ?r Herrens; HERREN Sebaots, dag, en h?mndedag, d? han skall h?mnas p? sina motst?ndare; nu skall sv?rdet frossa sig m?tt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anst?lla i nordlandet vid floden Frat.

Drag upp till Gilead och h?mta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men f?rg?ves skaffar du dig l?kemedel i m?ngd; du kan icke bliva helad.

Folken f? h?ra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hj?lten stapplar p? den andre, och de falla b?da tillsammans.

Detta ?r det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och sl? Egyptens land:

F?rkunnen i Egypten och kung?ren i Migdol, ja, kung?ren i Nof, s? ock i Tapanhes, och s?gen: ?Tr?d fram och g?r dig redo, ty sv?rdet frossar runt omkring dig.?

Varf?r ?ro dina v?ldige slagna till marken? De kunde ej h?lla st?nd, ty HERREN st?tte dem bort.

Han kom m?nga att stappla, och s? f?llo de, den ene ?ver den andre; de ropade: ?Upp, l?t oss v?nda tillbaka till v?rt folk och till v?rt f?dernesland, undan det h?rjande sv?rdet.?

Ja, man ropar d?r: ?Farao ?r f?rlorad, Egyptens konung! Han har f?rfelat sin tid.?

S? sant jag lever, s?ger konungen, han vilkens namn ?r HERREN Sebaot, en skall komma, v?ldig s?som Tabor ibland bergen, s?som Karmel vid havet.

S? reden nu till ?t eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man beh?ver, n?r man skall g? i landsflykt. Ty Nof skall bliva en ?demark och varda uppbr?nt, s? att ingen kan bo d?r.

En sk?n kviga ?r Egypten; men en broms kommer farande norrifr?n.

Ocks? de legoknektar hon har i sitt land, lika g?dda kalvar, ja, ocks? de v?nda d? om och fly allasammans, de kunna icke h?lla st?nd. Ty deras of?rds dag har kommit ?ver dem, deras hems?kelses tid.

Tyst smyger hon undan s?som en kr?lande orm, ty med h?rsmakt draga de fram, och med yxor komma de ?ver henne, s?som g?llde det att hugga ved.

De f?lla hennes skog, s?ger HERREN, ty ogenomtr?nglig ?r den; talrikare ?ro de ?n gr?shoppor, ja, de kunna ej r?knas.

P? skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.

S? s?ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hems?ka Amon fr?n No, s? ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, b?de Farao och dem som f?rlita sig p? honom.

Och jag skall giva dem i de mans hand, som st? efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tj?nares hand. Men d?refter skall landet bliva bebott s?som i forna dagar, s?ger HERREN.

S? frukta d? icke, du min tj?nare Jakob, och var ej f?rf?rad, du Israel; ty se, jag skall fr?lsa dig ur det avl?gsna landet, och dina barn ur deras f?ngenskaps land. Och Jakob skall f? komma tillbaka och leva i ro och s?kerhet, och ingen skall f?rskr?cka honom.

Ja, frukta icke, du min tj?nare Jakob, s?ger HERREN, ty jag ?r med dig. Och jag skall g?ra ?nde p? alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men p? dig vill jag ej alldeles g?ra ?nde, jag vill blott tukta dig med m?tta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej l?ta dig bliva.