19 Kapitlet

Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit genom de ?vre delarna av landet, ned till Efesus. D?r tr?ffade han n?gra l?rjungar.

Och han fr?gade dessa: ?Undfingen I helig ande, n?r I kommen till tro?? De svarade honom: ?Nej, vi hava icke ens h?rt att helig ande ?r given.?

Han fr?gade: ?Vilken d?pelse bleven I d? d?pta med?? De svarade: ?Vi d?ptes med Johannes' d?pelse?

D? sade Paulus: ?Johannes' d?pelse var en d?pelse till b?ttring; och han sade d?rvid till folket, att det var p? den som skulle komma efter honom, det ?r p? Jesus, som de skulle tro.?

Sedan de hade h?rt detta, l?to de d?pa sig i Herren Jesu namn.

Och n?r Paulus lade h?nderna p? dem, kom den helige Ande ?ver dem, och de talade tungom?l och profeterade.

Och tillsammans voro de vid pass tolv m?n.

D?refter gick han in i synagogan; och under tre m?nader samtalade han d?r, frimodigt och ?vertygande, med dem om Guds rike.

Men n?r n?gra av dem f?rh?rdade sig och voro oh?rsamma och inf?r menigheten talade illa om ?den v?gen?, v?nde han sig ifr?n dem och avskilde l?rjungarna och samtalade sedan dagligen med dessa i Tyrannus' l?rosal.

S? fortgick det i tv? ?r, och alla provinsen Asiens inbyggare, b?de judar och greker, fingo p? detta s?tt h?ra Herrens ord.

Och Gud gjorde genom Paulus kraftg?rningar av icke vanligt slag.

Man till och med tog handkl?den och f?rkl?den, som hade varit i ber?ring med hans kropp, och lade dem p? de sjuka; och sjukdomarna veko d? ifr?n dem, och de onda andarna foro ut.

Men ocks? n?gra kringvandrande judiska besv?rjare f?retogo sig nu att ?ver dem som voro besatta av onda andar n?mna Herren Jesu namn; de sade: ?Jag besv?r eder vid den Jesus som Paulus predikar.

Bland dem som s? gjorde voro sju s?ner av en viss Skevas, en judisk ?verstepr?st.

Men den onde anden svarade d? och sade till dem: ?Jesus k?nner jag, Paulus ?r mig ock v?l bekant men vilka ?ren I??

Och mannen som var besatt av den onde anden st?rtade sig p? dem och ?vermannade b?de den ene och den andre; han betedde sig s? v?ldsamt mot dem, att de m?ste fly ut ur huset, nakna och sargade.

Och detta blev bekant f?r alla Efesus' inv?nare, b?de judar och greker, och fruktan f?ll ?ver dem alla, och Herren Jesu namn blev storligen prisat.

Och m?nga av dem som hade kommit till tro tr?dde fram och bek?nde sin synd och omtalade vad de hade gjort.

Och ganska m?nga av dem som hade ?vat vidskepliga konster samlade ihop sina b?cker och br?nde upp dem i allas ?syn. Och n?r man r?knade tillsammans vad b?ckerna voro v?rda, fann man att v?rdet uppgick till femtio tusen silverpenningar.

P? detta s?tt hade Herrens ord m?ktig framg?ng och visade sin kraft.

Efter allt detta best?mde sig Paulus genom Andens tillskyndelse, att ?ver Macedonien och Akaja fara till Jerusalem. Och han sade: ?Sedan jag har varit d?r, m?ste jag ock se Rom.?

Han s?nde d? tv? av sina medhj?lpare, Timoteus och Erastus, ?stad till Macedonien, men sj?lv stannade han ?nnu n?gon tid i provinsen Asien.

Vid den tiden uppstod ganska mycket ov?sen ang?ende ?den v?gen?.

D?r fanns n?mligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som f?rf?rdigade Dianatempel av silver och d?rmed skaffade hantverkarna en ganska stor inkomst.

Han kallade tillhopa dessa, j?mte andra som hade liknande arbete, och sade: ?I man, I veten att det ?r detta arbete som giver oss v?r goda b?rgning;

men nu sen och h?ren I att denne Paulus icke allenast i Efesus, utan i n?stan hela provinsen Asien genom sitt tal har f?rlett ganska mycket folk, i det han s?ger att de gudar som g?ras med m?nniskoh?nder icke ?ro gudar.

Och det ?r fara v?rt, icke allenast att denna v?r hantering kommer i missaktning, utan ock att den stora gudinnan Dianas helgedom bliver r?knad f?r intet, och att j?mv?l denna gudinna, som hela provinsen Asien, ja, hela v?rlden dyrkar, kommer att lida avbr?ck i sitt stora anseende.?

N?r de h?rde detta, blevo de fulla av vrede och skriade: ?Stor ?r efesiernas Diana!?

Och hela staden kom i r?relse, och alla stormade p? en g?ng till sk?debanan och sl?pade med sig Gajus och Aristarkus, tv? macedonier som voro Paulus' f?ljeslagare

Paulus ville d? g? in bland folket men l?rjungarna tillstadde honom det icke.

Ocks? n?gra asiarker, som voro hans v?nner, s?nde bud till honom och b?do honom att han icke skulle giva sig in p? sk?debanan.

Och de skriade, den ene s? och den andre s?; ty menigheten var uppr?rd, och de flesta visste icke varf?r de hade kommit tillsammans.

D? drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna sk?to framf?r sig. Och Alexander gav tecken med handen att han ville h?lla ett f?rsvarstal inf?r folket.

Men n?r de m?rkte att han var jude, begynte de ropa, alla med en mun, och skriade under ett par timmars tid: ?Stor ?r efesiernas Diana!?

Men stadens kansler lugnade folket och sade: ?Efesier, finnes d? n?gon m?nniska som icke vet, att efesiernas stad ?r v?rdare av den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit ned fr?n himmelen?

Eftersom ju ingen kan bestrida detta, b?ren I h?lla eder lugna och icke f?retaga eder n?got f?rhastat.

Emellertid haven I dragit fram dessa m?n, som icke ?ro helger?nare, ej heller sm?da v?r gudinna,

Om nu Demetrius och de hantverkare som h?lla ihop med honom hava sak mot n?gon, s? finnas ju domstolssammantr?den och landsh?vdingar. M? de allts? g?ra upp saken med varandra inf?r r?tta.

Och haven I n?got att andraga som g?r d?rut?ver, s? m? s?dant avg?ras i den lagliga folkf?rsamlingen.

P? grund av det som i dag har skett l?pa vi ju till och med fara att bliva anklagade f?r upplopp, fast?n vi icke hava gjort n?got ont; och n?gon giltig anledning till denna folkskockning kunna vi icke heller uppgiva.? Med dessa ord fick han menigheten att skiljas ?t.