11 Kapitlet

Varen I mina efterf?ljare, s?som jag ?r Kristi. Paulus' f?rsta brev till korintierna, 11 Kapitlet Kvinnan m? icke vid gudstj?nsten upptr?da med oh?ljt huvud. Herrens m?ltid m? icke h?llas p? ov?rdigt s?tt.

Jag prisar eder f?r det att I i alla stycken haven mig i minne och h?llen fast vid mina l?rdomar, s?som de ?ro eder givna av mig.

Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus ?r envar mans huvud, och att mannen ?r kvinnans huvud, och att Gud ?r Kristi huvud.

Var och en man som har sitt huvud bet?ckt, n?r han beder eller profeterar, han van?rar sitt huvud.

Men var kvinna som beder eller profeterar med oh?ljt huvud, hon van?rar sitt huvud, ty det ?r d? alldeles som om hon hade sitt h?r avrakat.

Om en kvinna icke vill h?lja sig, s? kan hon lika v?l l?ta sk?ra av sitt h?r; men eftersom det ?r en skam f?r en kvinna att l?ta sk?ra av sitt h?r eller att l?ta raka av det, s? m? hon h?lja sig.

En man ?r icke pliktig att h?lja sitt huvud, eftersom han ?r Guds avbild och ?terspeglar hans h?rlighet, d? kvinnan d?remot ?terspeglar mannens h?rlighet.

Ty mannen ?r icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.

Icke heller skapades mannen f?r kvinnans skull, utan kvinnan f?r mannens skull.

D?rf?r b?r kvinnan p? sitt huvud hava en ?makt?, f?r ?nglarnas skull.

Dock ?r det i Herren s?, att varken kvinnan ?r till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.

Ty s?som kvinnan ?r av mannen, s? ?r ock mannen genom kvinnan; men alltsammans ?r av Gud. --

D?men sj?lva: h?ves det en kvinnan att oh?ljd bedja till Gud?

L?r icke sj?lva naturen eder att det l?nder en man till vanheder, om han har l?ngt h?r,

men att det l?nder en kvinna till ?ra, om hon har l?ngt h?r? H?ret ?r ju henne givet s?som sl?ja.

Om nu likv?l n?gon vill vara genstridig, s? m?n han veta att vi f?r v?r del icke hava en s?dan sedv?nja, ej heller andra Guds f?rsamlingar.

Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa ?r att I kommen tillsammans, icke till f?rb?ttring, utan till f?rs?mring.

Ty f?rst och fr?mst h?r jag s?gas att vid edra f?rsamlingsm?ten s?ndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att s? ?r.

Ty partier m?ste ju finnas bland eder, f?r att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som h?lla provet.

N?r I allts? kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens m?ltid h?llas;

ty vid m?ltiden tager var och en i f?rv?g sj?lv den mat han har medf?rt, och s? f?r den ene hungra, medan den andre f?r f?r mycket.

Haven I d? icke edra hem, d?r I kunnen ?ta ock dricka? Eller ?r det s?, att I f?rakten Guds f?rsamling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag d? s?ga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

Ty jag har fr?n Herren undf?tt detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt d? Herren Jesus blev f?rr?dd tog han ett br?d

och tackade Gud och br?t det och sade: ?Detta ?r min lekamen, som varder utgiven f?r eder. G?ren detta till min ?minnelse.?

Sammalunda tog han ock kalken, efter m?ltiden, och sade: ?Denna kalk ?r det nya f?rbundet, i mitt blod. S? ofta I dricken den, s? g?ren detta till min ?minnelse.?

Ty s? ofta I ?ten detta br?d och dricken kalken, f?rkunnen I Herrens d?d, till dess att han kommer.

Den som nu p? ett ov?rdigt s?tt ?ter detta br?d eller dricker Herrens kalk, han f?rsyndar sig p? Herrens lekamen och blod.

Pr?ve d? m?nniskan sig sj?lv, och ?te s? av br?det och dricke av kalken.

Ty den som ?ter och dricker, utan att g?ra ?tskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han ?ter och dricker en dom ?ver sig.

D?rf?r finnas ock bland eder m?nga som ?ro svaga och sjuka, och ganska m?nga ?ro avsomnade.

Om vi ginge till doms med oss sj?lva, s? bleve vi icke d?mda.

Men d? vi nu bliva d?mda, s? ?r detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, f?r att vi icke skola bliva f?rd?mda tillika med v?rlden.

Allts?, mina br?der, n?r I kommen tillsammans f?r att h?lla m?ltid, s? v?nten p? varandra.

Om n?gon ?r hungrig, d? m? han ?ta hemma, s? att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det ?vriga skall jag f?rordna, n?r jag kommer.