| 16 Kapitlet |
1 |
Och jag h?rde en stark r?st fr?n templet s?ga till de sju ?nglarna: ?G?n ?stad och gjuten ut Guds sju vredessk?lar p? jorden.? |
2 |
Och den f?rste gick ?stad och g?t ut sin sk?l p? jorden. D? kommo onda och sv?ra s?rnader p? de m?nniskor som buro vilddjurets m?rke och tillb?do dess bild. |
3 |
Och den andre g?t ut sin sk?l i havet. D? f?rvandlades det till blod, likt blodet av en d?d m?nniska, och alla levande varelser i havet dogo. |
4 |
Och den tredje g?t ut sin sk?l i str?mmarna och vattenk?llorna. D? f?rvandlades dessa till blod. |
5 |
Och jag h?rde vattnens ?ngel s?ga: ?R?ttf?rdig ?r du, du som ?r och som var, du helige, som har d?mt s?. |
6 |
De hava utgjutit heliga m?ns och profeters blod. D?rf?r har ock du givit dem blod att dricka; de ?ro det v?rda.? |
7 |
Och jag h?rde altaret s?ga: ?Ja, Herre Gud, du Allsm?ktige, r?tta och r?ttf?rdiga ?ro dina domar.? |
8 |
Och den fj?rde g?t ut sin sk?l ?ver solen. D? fick denna makt att br?nna m?nniskorna s?som med eld. |
9 |
Och n?r nu m?nniskorna blevo br?nda av stark hetta, h?dade de Guds namn, hans som hade makten ?ver dessa pl?gor; de gjorde icke b?ttring och g?vo honom icke ?ra. |
10 |
Och den femte g?t ut sin sk?l ?ver vilddjurets tron. D? blev dess rike f?rm?rkat, och m?nniskorna beto s?nder sina tungor i sin v?nda. |
11 |
Och de h?dade himmelens Gud f?r sin v?ndas och sina s?rnaders skull; de gjorde icke b?ttring och upph?rde icke med sina g?rningar. |
12 |
Och den sj?tte g?t ut sin sk?l ?ver den stora floden Eufrat. D? torkade dess vatten ut, f?r att v?g skulle beredas ?t konungarna fr?n ?stern. |
13 |
Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun s?g jag tre orena andar utg?, lika paddor. |
14 |
De ?ro n?mligen onda andar som g?ra tecken, och som g? ut till konungarna i hela v?rlden, f?r att samla dem till striden p? Guds, den Allsm?ktiges, stora dag. |
15 |
(?Se, jag kommer s?som en tjuv; salig ?r den som vakar och bevarar sina kl?der, s? att han icke m?ste g? naken, och man f?r se hans skam.?) |
16 |
Och de f?rsamlade dem till den plats som p? hebreiska heter Harmagedon. |
17 |
Och den sjunde g?t ut sin sk?l i luften. D? gick en stark r?st ut fr?n tronen i templet och sade ?Det ?r gjort.? |
18 |
Och nu kommo ljungeldar och dunder och tord?n, och det blev en stor jordb?vning, en jordb?vning s? v?ldsam och s? stor, att dess like icke hade f?rekommit, alltsedan m?nniskor blevo till p? jorden. |
19 |
Och den stora staden r?mnade s?der i tre delar, och folkens st?der st?rtade samman; och Gud kom ih?g det stora Babylon, s? att han r?ckte det kalken med sin str?nga vredes vin. |
20 |
Och alla ?ar flydde, och inga berg funnos mer. |
21 |
Och stora hagel, centnertunga, f?llo ned fr?n himmelen p? m?nniskorna; och m?nniskorna h?dade Gud f?r den pl?ga som haglen v?llade, ty den pl?gan var mycket stor. |