Bråborg
Wikipedia
Bråborg, fordom kungsgård i Dagsbergs socken, Lösings härad i Norrköpings kommun i Östergötland, vid södra stranden av Bråviken. Drottning Gunilla Bielke lät 1588-1590 där uppföra ett slott, på vilket hon bodde som änka efter Johan III:s död 1592 och där hon kom att dö den 19 juli 1597.
Slottet tillhörde sedermera hennes son Johan, hertig av Östergötland, som gifte sig 1612 med sin kusin Maria Elisabet, dotter till Karl IX. Efter makens död 5 mars 1618 på Bråborg kom även hon att fortsätta bebo slottet och avled där den 7 augusti 1618 i sitt tjugotredje år. Dit for brodern Gustaf II Adolf, skyndsamt vid sin hemkomst till Sverige den 20 augusti samma år, efter sin resa i Tyskland, för övertaga livgedinget och anordna begravningen, vilken dock tills vidare måste uppskjutas av brist på svart kläde till kyrkans och salarnas beklädande samt av vax till ljus och facklor, vilket först måste införskrivas från Tyskland.
Inte först i början av januari 1619 for kungen på nytt till Bråborg för att anordna sin systers begravning, varvid det olyckstillbudet inträffade, att isen på Bråviken brast samt häst och släde försvann i djupet, och kungen blott med möda kunde räddas från att drunkna. Sedan hovet blivit församlat, försiggick likfärden från Bråborg till Linköping den 18 och 19 januari 1619, varpå begravningen under sedvanliga högtidligheter den 20 januari 1619 ägde rum i Linköpings domkyrka.
Kommande ägare till slottet, då hertig Johan, hertig av Östergötland:s äktenskap varit barnlöst och Bråborg tillföll kronan, var Johan Kasimir, Karl X Gustaf och pfalzgreven Adolf Johan av Pfalz, samt kom 1689 åter i kronans ägo. Drottning Gunillas slott skadades 1669 av vådeld och brändes 1719 av ryssarna. Det finns avbildat i Erik Dahlberghs "Suecia antiqua et hodierna".
I modern tid är det ett slottsruinområde á 240 meter x 190 meter, bestående av slottsruin med delvis bevarade källare, vallgravsystem med vägbankar och kapellgrund. Ruinen är 32 meter x 30 meter och består i huvudsak av källarvåning med två bevarade, tunnvälvda källare samt rikliga rasmassor. Vallgravarna är sammanlagt cirka 400 meter långa, 10 meter - 15 meter breda samt igenslammade och delvis igenväxande. Kapellgrunden är korsformig (kapellet - Gunilla Bielke var strängt protestantiskt sinnad - syns längst till höger, såsom en fristående byggnad, på Erik Dahlberghs bild av slottet). Kungsträdgården är en trädgårdsanläggning i renässansstil av vilken en del rester återstår. I Norrköping, vid Gamla torgets södra del utmed Gamla Rådstugugatan hittar man på vinhandlare Tesdorphs hus - Tesdorphska huset - Johan III:s och Gunilla Bielkes vapen från Bråborgs slott inmurat över en portal.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
