Eli Heckscher

Wikipedia

Eli Filip Heckscher, född 24 november 1879 i Stockholm, död 23 december 1952, var en svensk nationalekonom och ekonomisk historiker.

Son till generalkonsul Isidor Heckscher och Rosa Meyer. Far till Gunnar Heckscher; farfar till Einar och Sten Heckscher. Inskriven vid Uppsala universitet 1897; Fil.lic. där 1904 och fil.dr. 1907. Docent i politisk ekonomi vid Stockholms högskola 1907. Professor i nationalekonomi med statistik vid Handelshögskolan i Stockholm 1909–1929, i ekonomisk historia 1929–1945. Heckscher sägs vara ansvarig för att ekonomisk historia numera är ett självständigt ämne vid svenska högskolor.

Heckschers vetenskapliga utbildning faller lika mycket på den historiska som på den nationalekonomiska vetenskapens område, och hans vetenskapliga författarskap rör sig alldeles övervägande inom den ekonomiska historien, där han i viss mån verkat banbrytande. Hans första arbete av denna art, gradualavhandlingen Till belysning av järnvägarnas betydelse för Svenges ekonomiska utveckling (urspr, i jubileumsskriften "Statens järnvägar 1856-1906", separat i utvidgad form 1907), gav på grund av ämnets karaktär mindre betydande resultat, men hans nästa arbete, Produktplakatet och dess förutsättningar (urspr, i "Historiska studier tillägnade Harald Hjärne", 1908, omtryckt i utvidgad form i "Ekonomi och historia"), är att betrakta som den första på fullt moderna principer vilande avhandlingen i ekonomisk historia i vårt land. Det sålunda givna uppslaget har Heckscher senare fullföljt dels genom det betydande arbetet Kontinentalsystemet (1918; även utgivet på engelska, 1923 belönat med Kungliga Vetenskapsakademiens Arnbergska pris), dels genom essaysamlingen Ekonomi och historia (1922). I denna är särskilt det programmatiska inledningskapitlet av vikt; Heckscher utför där närmare principen om nödvändigheten att tillämpa den teoretiska nationalekonomins resultat och allmänna betraktelsesätt på historiens ekonomiska företeelser.

I sitt rent nationalekonomiska skriftställarskap visade sig Heckscher i början starkt påverkad av den vid 1900-talets början rådande reaktionen mot den klassiska nationalekonomiens metoder. Med sin strängt vetenskapliga läggning frigjorde han sig emellertid snart från denna riktning; de första resultaten i hans produktion av detta omslag kom åren 1912-13. Därefter blev Heckscher en av de främsta representanterna för den moderna svenska nationalekonomiska skolan med dess krav på en strängt logisk uppfattning och dess böjelse att tillämpa vetenskapliga synpunkter på praktiska problem. Det viktigaste uttrycket därför har Heckscher gett i arbetet Världskrigets ekonomi (1915). av liknande art är även Svenska produktionsproblem (1918), där Heckscher samlat en del instruktiva studier, huvudsakligen berörande Sveriges näringsliv. I inledningskapitlet, "Produktionsproblemet", ger Heckscher ett sammanfattande uttryck åt en ekonomisk samhällsuppfattning, som står den klassiska nationalekonomins mycket nära. Denna uppfattning har han närmare utvecklat i skriften Gammal och ny ekonomisk liberalism (1921), som utgör ett på sitt sätt banbrytande försök att förena den gamla ekonomiska liberalismen med en senare tids erfarenheter på samhällsorganisationens område. I sin framträdande journalistiska verksamhet (i Svensk tidskrift, Stockholms Dagblad och senare Dagens Nyheter) har Heckscher ytterligare utvecklat dessa synpunkter, liksom han med stor iver deltagit i diskussionen om de aktuella penningpolitiska problemen. I ett antal strängt fackvetenskapliga artiklar, huvudsakligen i Ekonomisk tidskrift, har han dessutom lämnat viktiga bidrag till utvecklingen av olika nationalekonomiska teorier.

Även inom den politiska opinionsbildningen i Sverige gjorde Heckscher en betydande insats. Under sin vistelse i Uppsala anslöt sig Heckscher till den av Harald Hjärnes idéer starkt påverkade riktningen inom högern vid universitetet, och 1911 uppsatte han tillsammans med (sedermera professor) Gösta Bagge denna riktnings främsta organ, Svensk tidskrift (se d. o.). Senare anslöt sig Heckscher i viss mån, under påverkan av sin ovan skildrade vetenskapliga uppfattning, till den liberala politiken i ekonomiska frågor.

Vid sidan av allt detta har Heckscher även fullföljt ett stort antal offentliga uppdrag; sitt mest betydande arbete i detta avseende torde han ha ägnat den på hans initiativ tillsatta krigsberedskapskommissionen (1915-18; ordf. 1917). Han var 1906-09 sekreterare i statistiska kommittén och blev 1921 ledamot av tull- och traktatkommittén.

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)