Gropkeramiska kulturen
Wikipedia
Gropkeramiska kulturen, inträffar ca. 3200 f.Kr. då det händer någonting i Skandinaviens första jordbrukskultur, den så kallade trattbägarkulturen. Vid kusterna och de stora sjöarna i inlandet överger man det neolitiska jordbrukspaketet och övergår, i viss mån, till en marin jägar-samlarekonomi. Denna förändring börjar i Östsverige men sprider sig väster och söderut, som längst ända till norra Danmark. (Burenhult 1999: 277).
Anledningarna till att den gropkeramiska fångstkulturen uppkommer kan vara flera. Möjligen rör det sig om en kombination av kraftiga fluktuationer i näringstillgången i trattbägarfolkets jordbruksekonomi och en kraftig befolkningsökning (ibid: 278), och att Östersjöns (eller Litorinahavet som det kallas under denna tid) marina resurser kraftigt ökade på grund av klimatologiska förändringar (ibid: 108).
Till jaktvapen användes en speciell spånspjutspets av flinta men också harpuner av ben (ibid: 324). Den gropkeramiska kulturen var dock inte ett utpräglat jägar-samlarsamhälle, utan det var snarare fråga om en blandekonomi med inslag av sälfångst, jakt, fiske och tamdjurshållning, främst svin (Welinder 1998: 183). Det är även möjligt att man odlade olika grödor, men då i markant mindre utsträckning än under trattbägartiden (Segerberg 1999: 19).
[redigera] Keramiken
Den keramikform som gett sitt namn till denna kultur, gropkeramiken, är teknologiskt sett en naturlig utveckling av trattbägarböndernas keramiktradition och implicerar på intet sätt ett kulturbrott eller inflytande utifrån. Gropkeramiken har namngetts på grund av de karaktäristiska gropar som påförts kärlen medelst en pinne eller motsvarande. Dessa gropars funktion består förmodligen i att de förhindrar de oftast stora och grova kärlen från att spricka vid bränningen. (Burenhult 1999: 324).
Förutom dessa gropar uppvisar keramiken även ett stort antal av andra dekorelement. (ibid: 108). Keramiken har ofta spetsig eller tappformad bottnad (Stilborg 2002:71). Förutom själva keramiken, och de karakteristiska tångespetsarna av spån, finns egentligen inga föremålsformer som otvetydigt kan tjäna som ledartefakter för den gropkeramiska kulturen även om kvarts, skifferspetsar och möjligen dubbeleggade yxor av sten kan associeras med kulturen. (Segerberg 1999: 19). Den gropkeramiska kulturen är främst ett mellanneolitiskt fenomen även om somliga menar att kulturen i viss mån kan påvisas både i tidig- och senneolitikum.
En känd gropkeramisk boplats i Sverige hittas i Säter, Östergötland.
[redigera] Referenser
- Burenhult, G., (red.) 1999, Arkeologi I Norden: del 1. Natur & Kultur. Stockholm. ISBN 91-27-07345-9
- Segerberg, A., 1999, Bälinge mossar: Kustbor i Uppland under yngre stenåldern, Aun 26. Instituionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet. Uppsala. ISBN 91-506-1385-5
- Stilborg, O., 2002, “Neolitikum” I Lindahl, A., Olausson, D. Och Carlie, A., Keramik i Sydsverige: Monographs on Ceramics 1. Keramiska forskningslaboratoriet. Lund. ISBN 91-973057-1-5
- Welinder, S., 1998, ”Neoliticum- bronsålder 3900-500 f.Kr.” i Welinder, S., Pedersen, E. A. & Widgren, M., Det Svenska Jordbrukets historia, Jordbrukets första femtusen år. Natur och Kultur/LTs förlag. Stockholm. ISBN 91-27-34892-X
