Max von Sydow

Wikipedia

Carl Adolf (Max) von Sydow, född 10 april 1929 i Lund, Skåne län, svensk skådespelare och filmregissör. Son till professor Carl Wilhelm von Sydow och friherrinnan Greta Rappe. Gift 1951 med Kerstin Olin, dotter till kommissionär Sven Olin och Dagmar Molin.

Efter studentexamen 1947, gick von Sydow på Dramatens elevskola (tillsammans med bl.a. Jan-Olof Strandberg, Allan Edwall, Margaretha Krook och Jan Malmsjö) 1948-51, då han fick anställning vid engelska stadteatern i Norrköping-Linköping 1951-53. Han återvände hem till Skåne och Malmö stadsteater, där Ingmar Bergman drog stor nytta av hans dramatiska förmåga. I de filmer som följde blev han Bergmans särskilde uttolkare av existentiell kamp och grubbel. Rollen som korstågsfararen som spelar schack med döden i Det sjunde inseglet väckte internationell uppmärksamhet och ledde till att han fick rollen som Jesus i Hollywoodfilmen The Greatest Story Ever Told (Mannen från Nasaret). Det blev början till en Hollywoodkarriär, där han sattes i rollfacket religiösa allvarsmän, som i filmerna Hawaii och Exorcisten, men lika ofta spelade skurkar i lättviktiga filmer som Conan Barbaren och James Bond-filmen Never Say Never Again.

Han gjorde sedan mer sällan film på svenska men var närmast självskriven som de kraftfulla, rakryggade men kanske egenrättfärdiga männen i Jan Troells filmer Utvandrarna, Ingenjör Andrées luftfärd och Hamsun. Rollen som den onde biskop Vergerus i Fanny och Alexander hade Bergman egentligen avsett för von Sydow, men utländska filmengagemang hindrade honom från att göra den.

På 1990-talet, efter den stora filmrollen som Lassefar i Pelle Erövraren, blomstrade hans karriär på nytt. Han återvände till Dramaten för att spela Eugene O'Neill i Lars Noréns Och ge oss skuggorna och huvudrollen i klassikern Swedenhielms och fick fler intressanta filmroller. Han är en av få skådespelare som spelat såväl Gud som Djävulen på film.