Motortrafikled
Wikipedia
En motortrafikled är en väg som i likhet med en motorväg saknar plankorsningar. I Sverige är den normala hastighetsbegränsningen 70 km/h på en motortrafikled utanför tättbebyggt område, men i allmänhet tillåts 90 km/h och inte sällan 110 km/h. Det som skiljer en motortrafikled från en motorväg är att - med undantag av regler om högsta tillåtna hastighet - å ena sidan samma regler gäller som på en motorväg gäller, men å andra sidan dessa regler endast gäller så långt dessa är tillämpliga. På en motortrafikled gäller därutöver samma regler om högsta tillåtna hastighet som på en väg som ej är motorväg, medan 110 km/h tillåts på motorväg om ej annat följer av skyltningen. På senare tid har de flesta motortrafikleder byggts om och fått mitträcken vilket innebär att de blir mötesfria. På dessa vägar är då körbanorna växelvis indelade i 2+1 körbana. En motortrafikled är alltså i allmänhet smalare än en motorväg.
Innehåll |
[redigera] Särskilda regler för motortrafikled
Detta är trafikregler för motortrafikled i Sverige. Dessa regler gäller i stort sett över hela Europa förutom hastighetsbegränsningarna som varierar en aning.
- endast motorfordon eller motorfordon med tillkopplat fordon som är konstruerade för och får framföras med en hastighet av minst 40 kilometer i timmen får färdas på motortrafikled, dvs. ej gående, cykel, moped eller traktor etc.
- moped, klass I får inte heller framföras på motortrafikled
- fordon får föras in på en motortrafikled endast vid vägens början eller på en påfartsväg och föras av motortrafikleden endast på en avfartsväg eller vid dess slut
- fordon får inte föras på skiljeremsan eller på en tvärgående förbindelseväg mellan körbanorna ( ofta finns ingen skiljeremsa på en motortrafikled, varför detta är ett bra exempel på att motorvägsreglerna endast gäller så långt de är tillämpliga. Saknas mittremsa är ju denna bestämmelse omöjlig att tillämpa. Många motortrafikleder har dock fått skiljeremsa (2+1-väg).)
- fordon får inte vändas eller backas på motortrafikled
- fordon får inte stannas eller parkeras annat än på platser som utmärkts med ett vägmärke som parkerings- eller rastplats. Bussar i linjetrafik får dock stannas vid särskilt anordnade hållplatser
- fordon får utanför tättbebyggt område inte föras med högre hastighet än 70 km/h om ej annat anges
[redigera] Utanför Sverige
Det är inte riktigt samma gemensamma principer för motortrafikledsmärket och vägens standard som för motorvägar mellan Europas länder.
Konventionen om europavägar nämner "expressway" som får ha korsningar, dock minst med vänstersvängficka.
Konventionen om vägmärken skriver om skylten att den betyder "väg för motorfordon". Det står bara att vägen är reserverad för motorfordon och inte får ha privata väganslutningar.
Hur som helst finns det en del vägar skyltade med motortrafikledsmärket, normalt planskilda, ganska ofta med mittremsa också. I vissa fall är standarden på dessa vägar mycket nära motorvägsstandard.
I vägatlaser brukar motortrafikleder markeras. Men en del som markeras är fyrfältsvägar som inte är motortrafikleder, olika principer för olika länder. Man brukar dock komma fram snabbare på dem än på vanliga landsvägar.
[redigera] Trafikmärken och Skyltning för Motortrafikled i andra länder
 Trafikmärket för Motortrafikled i Tyskland. |
 Trafikmärket för Motortrafikled i Polen. |
 Trafikmärket för Motortrafikled i Norge. |
 Trafikmärket för Motortrafikled i Österrike. |
[redigera] Historia
[redigera] Sverige
De första motortrafiklederna byggdes på 1960-talet i Sverige som "halva motorvägar". Själva begreppet och symbolen för motortrafikled uppstod inte förrän 1967 i samband med högertrafikomläggningen då en del vägomläggningar gjordes i Sverige. Då skyltades vägarna som motortrafikleder för första gången.
Under 1970-80-talen byggdes mängder med motortrafikleder i Sverige. De ansågs vara säkrare än vanlig landsväg utan långsamgående trafik och med planskilda korsningar samtidigt som de var billigare att bygga än motorvägarna. Under en period på 1980-talet byggdes knappt några motorvägar i Sverige bortsett från E6 i Halland utan nästan allt som byggdes var motortrafikleder.
Men så i slutet av 1980-talet svängde det igen. Undersökningar visade att trafikolyckorna inte minskade på motortrafiklederna utan hade på vissa håll ökat jämfört med den gamla vägen. Kombinationer som motorvägsliknande utformning men utan att vara en motorväg (mötande trafik), för mycket trafik, monoton utformning med mera ledde till att trafikolyckorna var särskilt många på motortrafiklederna. Då svängde pendeln och under början av 1990-talet byggdes flera motortrafikleder om till motorvägar och blev därmed trafiksäkrare. I mitten av 1990-talet upphörde även detta förfarande då Vägverkets anslag sjönk i samband med regeringens besparingsprogram. Sedan dess har motortrafiklederna antingen byggts om till planskilda 2+2-vägar som är smalare och har annan profil än motorvägar eller som 2+1-väg. Idag finns ytterst få motortrafikleder kvar som är av den gamla sorten som byggdes med breda vägrenar och mötande trafik. Ett undantag är än så länge Norrleden i Växjö.
[redigera] Skyltning på motortrafikled
Skyltning på motortrafikled följer samma standard som för motorväg i Sverige. Eftersom trafikanterna färdas i högre fart än på normala landsvägar är det större krav på läsbarhet. Skyltarna ska därför vara större än de är på de normala landvägarna. Även texten är normalt sett större på skyltarna på motortrafikled. Det är också större krav på detaljerad information eftersom en motortrafikled oftast är mer trafikerad än de normala landsvägarna. Symboler på skyltar ska också vara tydliga och dessa utgår från europeisk standard.
I vissa europeiska länder skyltas motortrafikled med samma färg på vägvisningsskyltar som för motorvägar. I andra länder används normal landsvägsfärg. Detta beror på olika filosofier runt skyltningen på motortrafikleder. Vissa länder betraktar motortrafiklederna mer eller mindre som en sorts enklare motorvägar och skyltar är för vägarna på samma sätt som sådana. Exempelvis har Norge fram till och med 2005 officiellt kallat sina motortrafikleder för "Motorveg klasse B". Detta trots att dessa vägar inte alls liknar motorvägar då de oftast består av en fil i varje riktning utan mitträcke och utan någon vägren som kan användas för att underlätta omkörning. Trafikplatser används generellt vid av- och påfart, men i vissa undantag kan icke planskilda korsningar tillåtas. I en del länder som Norge har färgen för motorvägsskyltning ansetts locka till högre farter, varför man övergår till landsvägsfärg.
[redigera] Avfartsnummer
Sedan sommaren 2004 har de svenska motorvägarna börjat förses med nummer för trafikplatserna. Detta sker efter förebild från bland annat Tyskland. I vissa fall har även motortrafikleder också fått detta system. Det handlar främst om motortrafikleder som är anslutna till längre motorvägar som t ex E4 mellan Kånna och Toftaholm som i praktiken egentligen fungerar som en del i en lång motorvägssträcka.
[redigera] "Stumpar"
Vägar som mynnar ut på motorvägar eller motortrafikleder kan skyltas som motortrafikleder från sista plankorsningen, även om de har ett medelmåttigt format, för att inte trafik som är otillåten på motorväg/motortrafikled skall hamna på en sådan.
