Ales stenar

Wikipedia

Ales stenar är en skeppssättning i Kåseberga på Österlen. Den består av 58 kvartssandstenar. Stenarna väger vardera ungefär 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång.

Enligt Riksantikvarieämbetet uppfördes Ales stenar för cirka 1 500 år sedan. Det stöd de finner för en sådan datering rör fynd av träbitar samt organiska rester utgrävt kring och i skeppet.

I en av de arkeologiska rapporter som redovisats från utgrävningar framhålls ett fynd av ett enkelt lerkärl. På kärlets botten identifierades obetydliga mängder av fasttorkade fragmentariska benrester, dessa benrester tillsammans med andra oberoende fynd av träbitar utgrävda inuti anläggningen eller t.o.m. under några av stenar i skeppssättningen har C-14 daterats till tiden kring 600 AD.

En avvikande C-14 datering rör sot funnet från en stensatt eldstad utgrävd just utanför den nordvästra stävstenen. Datering av kol från sot på en av stenarna från eldstaden befanns vara 5300 till 5600 år gamalt.

Ales stenar undersöktes med georadar 2006. Vid undersökningarna hittades något som uppfattas som en ytterligare stensättning placerad utanför den synliga stensättningen. Dess storlek är betydligt mindre och har beskrivits som en "jolle" storleksmässigt. Forskarna kunde också konstatera att Ales stenar är omgiven av en symmetrisk struktur som antingen kan ha varit diken eller någon form av palissad.

Amatör forskaren Bob G Lind, anser att Ales stenar är en solkalender som är betydligt äldre än "vendeltid". Trots att Lind presenterar ett empirisk kontrollerbart faktaunderlag har skolade akademiker hittils avfärdat honom som pseudovetenskapare.

Det finns många teorier om vad monumentet symboliserar. Vissa tror att man utförde ritualer vid begravningar och årstidsväxlingar.

Redan 1979 visade den amerikanska geografiprofessor Vincent M Malmström att stävstenarna i skeppsättningen stod i relation till solstånden med vetenskaplig signifikans för att just kunna ange och bestämma solstånden. Bob Lind bredrev från vintern 1993 vidare undersökning av monumentets relation till solens upp och nedgång. Han har presenterat ett empiriskt kontrollerbart underlag som pekar ut solens upp och nergångar fixerat till ett regelbundet system läsbart bland stenarna sett från skeppets mittpunkt. Detta kalendersystem följer en egyptisk forntida solkalenders principer med 30 dagarsintervall knutet till solstånden med undantag av en 35 dagarssekvens i följden mellan sommarsolståndet och påföljande "månadsskifte". Lind har kritserat de som gått i polemik mot hans resultat som "pseudovetenskap" med att andras jämförande kontrollstudier av hans empiriska material hade kunnat föra diskusionen framåt men att ingen hittils visat några jämförande empiriska mätningar för att motbevisa hans resultat.

En skönlitterär hyllning är Anders Österlings (1884-1981) dikt Ales stenar i samlingen Tonen från havet (1933).