Bismarckarkipelagen
Wikipedia
Bismarckarkipelagen består av flera öar i sydvästliga Stilla havet med en total area på cirka 47 100 km². Arkipelagen är uppkallat efter den tyske rikskanslern Otto von Bismarck. Bismarckarkipelagen var från 1884 till 1918 en tysk koloni men tillhör idag landet Papua Nya Guinea.
För 33 000 år sedan kom de första bebyggarna till ögruppen från Papua Nya Guinea. Senare kom öarna att befolkas av människor från den oceaniska kulturen lapita. Den första europé som satte sin fot på öarna var den holländske upptäcktsresanden Willem Schouten som steg i land 1616. Öarna förblev dock fria från europeiska invånare tills Bismarckarkipelagen blev en del av det tyska protektoratet Tyska Nya Guinea 1884. 1914, efter första världskrigets utbrott, blev öarna upptagna under australisk kontroll och Australien fick senare officiellt mandat för Bismarckarkipelagen av Förenta Nationerna. Ögruppen förblev en del av Australien, förutom en kort period av japansk ockupation, tills Papua Nya Guinea blev självständigt 1975.
[redigera] Geografi
Ögruppen omfattar öarna
- Birara (förr Nya Britannien eller Nya Pommern) (24 900 km²) genom det 90 km breda Dampiersundet skilt från Nya Guinea.
- Tombara (förr Nya Mecklenburg eller Nya Irland) (12 950 km²), skild från den förra ön genom S:t Georgskanalen.
- Nya Hannover (1 476 km²)
- Admiralitetsöarna (2 276 km²), av vilka Manus (Taui) är huvudön.
- Hiberniska öarna , norr om Nya Mecklenburg, bland vilka den största är S:t Matthias (660 km²).
- Franska öarna (820 km²), belägna norr om Birara,
- Nya Lauenburg (58 km²), en liten ögrupp i S:t Georgskanalen
samt dessutom flera små korallöar. Nästan alla är långa och smala samt ganska höga, på Nya Mecklenburg når bergen ända till 2 000 m. Öarna består av äldre sedimentära berg samt äldre och yngre eruptiva bergarter. På Birara förekommer ännu verksamma vulkaner.
