Boplats
Wikipedia
Historiska och forntida boplatser är av stort intresse för arkeologen. I Sverige finns lämningar av boplatser från stenåldern och fram till modern tid.
Stenålderns boplatser är relativt enkla, ofta säsongsbetonade fångst- eller insamlingsplatser. Tält, kåtor och grophus används, men också grottor. Under bronsåldern blir befolkningen slutgiltigt bofast och mer varierade boendeformer uppträder. I Norden gör långhuset debut och blir den dominerande hustypen fram till medeltiden.
Vid vikingatidens slut börjar mindre städer växa fram i Norden. Stadsbebyggelsen skiljer sig från tidigare hustyper. Befolkningen på landsbygden går över till boendeformer som alltmer liknar dagens lantliga bebyggelse.
Fornminnen skyddas av svensk lag. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) ansvarar för vården. RAÄ deltar också i arbetet att visa de boplatser som grävts ut genom att restaurera eller rekonstruera boplatser.
[redigera] Några av de boplatser som kan besökas på museer i Sverige
- Gene fornby, gård i Örnsköldsvik från romersk järnålder
- Birka
- Eketorp på Öland är en rekonstruerad fornborg med boningshus
