Carlstens fästning
Wikipedia
Carlstens fästning är en fästning på ön Marstrand (Kungälvs kommun) i sydligaste bohuskusten. Fästningens namn har även stavats Karlstens fästning.
Efter freden i Roskilde 1658 blev Bohuslän och därmed även Marstrand svenskt. Staden var sedan länge en betydande handelsplats. Eftersom hamnen nästan aldrig fryser till, förlades en del av den svenska flottan här. För att försvara Marstrand beslutade Karl X Gustav att bygga en fästning på ön. Fästningen byggdes av fångar dömda till straffarbete. Den mest kända fången är utan tvekan Lasse-Maja, från Ramsberg i Bergslagen, som satt fängslad i fästningen i början av 1800-talet när han blev fasttagen efter sina stölder i Järfälla kyrka.
1658 byggdes först under Johan Wärnschölds ledning en provisorisk befästning i form av en träskans Wahlen skans, högst uppe på berget ovanför staden "vidh stora väderqvarnen". Denna befästning var till stor nytta för att slå tillbaka det anfall som utfördes av norska styrkor hösten 1659. 1666 påbörjades uppförandet av en ersättningsbyggnad för träskansen, som "slagit sig". Denna nya fästning var i formen av en rombisk redutt eller tornbyggnad med fyra små raveliner. 1671-73 påbyggdes tornet, som då kallades Carlsten, en våning och försågs med takbatteri. Den 23 juli 1677 måste skansen uppges åt Ulrik Frederik Gyldenlöve. År 1681 börjades uppförandet av en stor tornbyggnad, efter kommendanten Karl Gustaf Frölichs design, men i övrigt arbetades efter en av Erik Dahlbergh uppgjord, i huvudsak 1685 godkänd ritning, och redan 1689 var själva fästningen i det närmaste färdig och utgjordes då av en reduttformig murad donjon med sprängd grav samt ett flera våningar högt runt torn, som omfattade det förutvarande fyrkantiga.
I början av 1700-talet stod vallarna som kringsluter den stora borggården färdiga.
Sedermera utfördes kaponjärer, utanverk och logementer enligt Frölichs design, och även dessa arbeten var tämligen färdiga och fästningen i övrigt väl försedd, då Peder Tordenskiold 10 juli (g. st.) 1719 anföll Marstrand. Sedan han utan svårighet intagit staden, men föga syntes kunna uträtta med beskjutningen av Carlsten, utspred han rykten om stora förstärkningars anländande och skrämde kommendanten Henrich Danckwardt att kapitulera 15 juli. Sedan Carlsten efter freden återlämnats 12 november 1720 reparerades de föga skadade fästningsverken.
1770 års sekreta utskott beslöt fasta batteristånds anordnande ovanpå logementens tak. 1779 gillades von Arbins förslag att ändra Carlstens torn så, att det kunde tjäna som fyrbåk, varjämte fästningen nu skulle sättas i fullt försvarsstånd, vilket utfördes 1780-83. Efter ett av Karl Fredrik Meijer uppgjort, 1834 fastställt förslag till Carlstens förstärkande företogs arbeten till 1851, då fästningen var färdig enligt den 1840 något utvidgade planen. Sedan ångkraften tagits i bruk för sjöfarten och då krig med Danmark blivit alltmera osannolikt, hade emellertid Carlstens betydelse minskats, och 1878 års befästningskommitté föreslog därför, att garnisonen, två fästningsartillerikompanier ur Göta artilleriregemente, skulle förflyttas till Vaxholm och Karlsborg, men att fästningen, som fortfarande var i gott stånd, skulle framgent nödtorftigt underhållas. Till följd härav utmarscherade garnisonen 1 maj 1882, varefter fästningens flagg nedhalades. Bestyckningen fördes till Karlsborg.
Fästningsverken underhölls fortfarande under 1900-talets början, och hösten 1906 uppläts en del av dess lokaler till sjöförsvaret för begagnande av skeppsgossekåren i Marstrand, som 1907 började uppsättas. Skeppsgossekåren disponerade fästningen fram till kårens upplösning 1937. Fyren hade 1868 ersatts med Pater Noster.
Sedan äldre tid har grövre brottslingar förvarats på Carlsten, där även politiska fångar tidtals insatts. 1855 förflyttades då ännu kvarvarande "fästningsfångar" till Göteborg.
- Wikimedia Commons har media som rör Carlstens fästning
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)