Emilia Fogelklou
Wikipedia
Emilia Fogelklou Norlind (1878 - 1972) teolog och författare. Efter högre lärarinneseminarium i Stockholm avlade Emilia Fogelklou studentexamen och fortsatte sina studier i Uppsala. Hon blev filosofie kandidat 1906, teologie kandidat, (vår första kvinnliga) 1909, och teologie hedersdoktor, också vår första kvinnliga, i Uppsala 1941.
Emilia Fogelklou hade olika lärartjänster, bl a som lektor vid lärarseminariet i Kalmar. Efter att 1923 ha tagit avsked från lektoratet ägnade hon sig helt åt författarskap och föreläsningsverksamhet. Senare föreläste hon vid Socialinstitutet och vid Stockholms Högskola. Hon deltog tidigt i fredsarbetet, var med vid Haagkongressen 1915 och grundade efter andra världskriget tillsammans med bl.a. Per Sundberg IAL (Internationella arbetslag) i Sverige. Med Natanael Beskow samarbetade hon i Birkagården och stod Fogelstadgruppen nära. 1932 anslöt hon sig till Vännernas samfund. Kväkarrörelsens dogmfrihet sammanföll med hennes egen religiösa syn.
Hennes originella religiösa författarskap är omfattande och har haft stor betydelse. En särplats intar hennes självbiografiska verk. Mellan 1922 och 1929 var hon gift med kulturgeografen Arnold Norlind. Hennes bok om honom (Arnold 1944) står högst i hennes författarskap. Intressanta är också hennes brev, t ex brevväxlingen med Elin Wägner, Kära Ili, käraste Elin, utgiven av Gunnel Vallquist 1989.
[redigera] Böcker om Emilia Fogelklou
- Liv i överflöd : prolegomena till Emilia Fogelklou, 1988, ISBN 91-7830-033-9, Ulf I Eriksson
