Expropriation
Wikipedia
Expropriation (av lat. ex, "av, från", och pro'prius, "egen"), ett rättsligt förfarande, varigenom någon av hänsyn till ett allmänt intresse tvingas att avstå en honom tillkommande rätt eller underkasta sig en inskränkning i sin rätt (se även Socialisering). Regelmässigt förutsätts att ersättning skall utgå. Rättsförlusten motsvaras i allmänhet direkt av ett rättsförvärv, för staten eller annat subjekt; så behöver dock inte nödvändigtvis vara förhållandet.
[redigera] Svensk rätt idag
Det framgår av regeringsformen (2 kap 18 §) att varje svensk medborgares egendom idag är tryggad av rättsordningen,
- "genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen."
Ersättning ska betalas till den som lider skada, men ersättningen behöver inte vara marknadsmässig. Det sägs i paragrafens andra stycke att
- "den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan ersättning skall också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag."
[redigera] Äldre regler
I franska nationalförsamlingens "förklaring av människans och medborgarens rättigheter" av 26 augusti 1789, vilken sedan utgjorde teoretisk grundval för konstitutionen av 3 september 1791, uttalades, att äganderätten var "helig och okränkbar" och att ingen kunde berövas densamma, utom då ett tvingande allmänt behov krävde det, och då under villkor av skälig ersättning. Ett likartat uttalande har sedermera funnit plats i de flesta moderna europeiska grundlagar. Den svenska grundlagen uttalade sig tidigare inte om expropriation (jfr § 16 av 1809 års regeringsform).
Från den svenska rättens ståndpunkt innefattade under den gamla regeringsformens tid expropriation i inskränkt och egentlig mening ett rättsligen framtvingat avstående och motsvarande förvärv av rätt till jord eller lägenhet enligt "kunglig förordning angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov" 14 april 1866 eller därtill knuten lagstiftning. Den gällande svenska expropriationsrätten i egentlig mening hade tidigare utvecklats i anslutning till stadgandena i 25 kap. 1 § Byggningabalken av 1734 års lag, vilket lagrum för ett särskilt fall, anläggning av landsväg, möjliggör expropriation. Se vidare om Sverige i expropriationen i svensk rättshistoria.
