Falkenbergs Järnväg
Wikipedia
Falkenbergs järnväg (FJ, även kallad Pyttebanan) var en smalspårig järnväg mellan Falkenberg och Limmared som var i drift mellan 28 september 1894 och 1961.
Det hade 1869 funnits planer på att bygga en järnväg mellan Fegen och Falkenberg, men av dessa planer blev inget och det skulle dröja till Mellersta Hallands järnväg blev färdig 1886 innan planerna på att bygga en järnväg från Falkenberg och inåt landet åter skulle bli aktuella.
Trafikchefen för Mellersta Hallands järnväg, Albert Simonsson, föreslog 1890 att en 30 kilometer lång järnväg skulle byggas från Falkenberg och till Berg, nära Gällared. Fredrik Arvidsson Posse arbetade fram ett konstadsförslag för att bygga en järnväg med en spårvidd av 600 mm, kostnaden skulle bli 823 000 kronor.
Vid ett möte 16 april 1891 i Ljungby gästgivaregård beslutades att bilda ett bolag för bygget, aktier på omkring 350 000 hade då tecknats och det totala aktiekapitalet planerades att bli mellan 400 000 och 800 000 kronor.
En konstituerade bolagsstämma för Falkenbergs Järnvägs AB hölls 2 juni 1892, landshövding Carl Nordenfalk blev ordförande.
Koncession blev beviljade 8 juli 1892 av Kungliga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sträckan Falkenberg - Fridhemsberg, efter en ansökan i september 1891 blivit avslagen, medan en ansökan att bygga en järnväg mellan Varberg via Mjöbäck till Månsarp blivit beviljad. Då de bägge järnvägarna skulle komma att gå parallellt på en sträcka av 19 kilometer från Fridhemsberg togs denna delen bort från ansökan. Det fanns en del, relativt långtgående, tekniska krav förknippande med att ansökan blivit godkänd. Därför kom förslaget att göras om, bland annat ändrades spårbredden till 891 milimeter, och en ny ansökan skickades in 18 november. Denna blev godkänd 16 december och det första spadtaget togs 23 december 1892.
Efter att banan fram till Fridhemsberg nu blivit färdig lämnade man in en ansökan på koncession för sträckan Fridhemsberg till Älvsered. Denna blev beviljad 17 maj 1895 trots motstånd från intressenterna för Varbergsbanan. Varbergsbanan hade haft svårt att få ihop kapital och kunde därför trots intensivt lobby-arbete inte hindra koncessionen för den nya sträckan, ett antal begränsningar för det fall att Varbergsbanan skulle bli bygd fanns dock med i godkännandet.
Under den följande tioårsperioden kom järnvägen att efterhand förlängas. Koncession för sträckan Älvsered - Mjöbäck beviljades 18 juli 1896, för sträckan Mjöbäck - Holsljunga 13 januari 1899 och Holsljunga - Limmared 27 april 1900. Olika planer på att låta järnvägen fortsätta till Ulricehamn och Jönköping kom dock att aldrig att genomföras.Det fanns också planer på att förbinda banan med säröbanan från Ullared över Horred och upp till Särö, söder om Göteborg. Dessa planer förverkligades aldrig heller. Järnvägen kom under 1930-talet att få ekonomiska problem och förkortningen för järnvägen, FJ, kom under 1930-talet att utläsas Fattig järnväg. För att rädda driften kom järnvägen att i två etapper 1 april 1939 och 1 juli 1940 att förstatligas.
De ekonomiska förlusterna fotsatte och mellan 1 november 1959 och 1 maj 1961 lades i etapper all trafik ner. Direkt efter nedläggningen började banan att rivas upp.
[redigera] Trafik
Till att börja med trafikerades järnvägen av blandade tågsätt, d.v.s. gods och passagerare åkte med samma tåg. Detta innebar att gods kom att lastas på eller av samtidigt som passagerar gick av eller på tåg, vilket gjorde att resorna kunde ta lång tid. Efter några år kom dock trafiken att delas upp.
Framförallt trävaror transporterades på järnvägen, vanligen med Falkenbergs hamn som mål för att sedan exporteras. Så länge denna transport var av stor omfattning, fram till 1920-talet, kom järnvägen att ha sin storhetstid med årliga transporter över 50 000 ton. När exportförbud för massaved infördes 1921 och skogsavverkningarna minskade innebar detta ett stort avbräck för järnvägen. Samtidigt skedde en fortlöpande förlust av passagerare till vägtrafiken.
I samband med andra världskriget upplevde järnvägen en kort renässans då brist på drivmedel och reservdelar skapade problem för vägtrafiken. Efter kriget fortsatte den tidigare trafikminskningen
[redigera] Källor
- Falkenbergs Järnväg's inverkan på Svartrå socken - Rapport från en studiecirkel 1995 i Studieförbundet Vuxenskolans regi
- Historisk om Svenska Järnvägar: Falkenbergs järnväg
