Grotta

Wikipedia

Grotta, Great Basin National Park, Nevada, USA

En grotta är ett hålrum i berg. Speleologer kallas de som sysslar med speleologi, grottforskning.

De allra flesta grottor är belägna i berg av kalksten eller dolomit och har bildats därigenom, att i sprickor eller rämnor inträngande och cirkulerande vatten småningom löst (korroderat) och bortfört de delar av svagt vattenlösliga bergarter, med vilka de kommit i beröring. De är sålunda orsakade av vattnets kemiska inverkan på stenen och ha olika form, storlek, längdutsträckning, höjd och läge alltefter riktningen och beskaffenhet av de vägar i bergets inre, utefter vilka vattnet framrunnit. Ofta har de formen av stora rum, från vilka mer eller mindre vidsträckta gångar utgå eller grena sig i ena eller andra riktningen. Av annat slag än dessa korrosions- eller utlösningsgrottor är de, som förekomma vid branta, klippiga kuster och bildats genom vattnets (havsvågors och bränningars) rent mekaniskt sönderbrytande och bortförande inverkan på även hårdare bergarter av med sprickor genomsatta partier. Dessa erosions- eller strandgrottor (även kallade halvgrottor) har ofta en i viss nischformad utseende, men kan även sträcka sig ganska långt in i berget. Dessutom förekomma också mera sällan grottartade håligheter eller tomrum, som uppstått i samband med rämnor, sättningar och oregelbundna förskjutningar inom berggrunden. Sådana grottor, vilka lämpligen benämnas dislokationsgrottor, är i allmänhet av ringa utsträckning. Grottor av förstnämnda slag finns i alla länder, som äger större kalkstensområden. Bottnen av de flesta betäcks av ett lager rödbrun, lerartad jord, den så kallade grottleran. Många grottor innehåller ben av utdöda djurarter samt även lämningar efter den förhistoriska människan. I åtskilliga grottor finns vackra droppstensbildningar.