Herodes den store
Wikipedia
Herodes den Store, född cirka 73 f.Kr., död 4 f.Kr., tetrark ("fjärdingsfurste"; lydfurste under den romerske kejsaren) över Galileen, Samarien, Judeen och ytterligare några områden. Han tillträdde först som ledare över Galileen (omkr. 47 f.Kr.), och tio år senare fick han kontrollen över hela de nämnda områdena. Han utsågs till kung över Judea av den romerska senaten 40 f.Kr. och regerade där till sin död 4 f.Kr. Herodesätten hade judisk-idumeisk bakgrund.
Efter Herodes den stores död delades hans rike mellan tre av hans söner. Herodes Antipas blev tetrark i Galileen och Pereen, Filippos i Itureen och Trachonitis samt Archelaos i Judeen, Samarien och Idumeen. Judeen kom dock strax att föras under romerskt direktstyre, under ståthållaren Quirinius.
Herodes den store blev känd som en god administratör och krigsman, men samtidigt var han maktfullkomlig och gick så långt i sitt intrigerande att han lät mörda medlemmar av sin egen familj. I Matteusevangeliet berättas att han kände sig hotad av ryktet om Messias födelse och därför lät avrätta alla gossebarn i Betlehem. Detta är dock inte betygat ur andra källor. Möjligen syftar Matteus på Herodes son Herodes Antipas, som efterträdde honom som tetrark i Galileen och Pereen. Det skulle i så fall betyda att Jesus föddes efter år 4 f.Kr., vilket inte stämmer med den vanliga uppfattningen att Jesus föddes senast detta år.
Herodes den store är också berömd för de byggnader han lät uppföra, bland annat uppbyggnaden av staden Caesarea, templet i Jerusalem (egentligen en omfattande renovering och tillbyggnad av Serubbabels tempel) och Antoniaborgen. Herodes den store hade flera hustrur och fick flera barn.
