Horisont
Wikipedia
Horisont, från grekiska "begränsande", är den linje i blickfältet där markytan och himlen möts, den mest avlägsna punkten i markytan som man kan se.
Horisonten spelade tidigare stor roll i navigation till havs. För exakta mätningar till lands, där horisonten är ojämn och därför olämplig som utgångspunkt för mätningar, användes artificiella horisonter, ofta skapade med vattenpass. Vid sextantmätning skapar man en konsthorisont genom att utnyttja spegelbilden av den observerade himlakroppen i en kvicksilverdroppe.
Horisont används även överfört i andra sammanhang där man avser något som begränsar det observerbara.
