Jesaja
Wikipedia
|
Jesaja |
| Första Moseboken |
| Andra Moseboken |
| Tredje Moseboken |
| Fjärde Moseboken |
| Femte Moseboken |
| Josua |
| Domarboken |
| Rut |
| Första Samuelsboken |
| Andra Samuelsboken |
| Första Kungaboken |
| Andra Kungaboken |
| Första Krönikeboken |
| Andra Krönikeboken |
| Esra |
| Nehemja |
| Ester |
| Job |
| Psaltaren |
| Ordspråksboken |
| Predikaren |
| Höga Visan |
| Jesaja |
| Jeremia |
| Klagovisorna |
| Hesekiel |
| Daniel |
| Hosea |
| Joel |
| Amos |
| Obadja |
| Jona |
| Mika |
| Nahum |
| Habackuk |
| Sefanja |
| Haggai |
| Sakarja |
| Malaki |
|
Bibeln finns tillgänglig |
Jesaja är en bok i Gamla Testamentet i Bibeln som kan delas in i tre delar med olika upphovsmän. Den första (kapitel 1-39) kan härledas till den profet som gett boken dess namn och som var verksam i Jerusalem från cirka 742 f.Kr. till en bit in på 600-talet. I huvudsak handlar den om fientliga härars hot mot Jerusalem och maningar till den sittande kungen att förlita sig på Gud.
Den andra delen (kapitel 40-55) kallas ibland för Deuterojesaja (eller den andre Jesaja) och är skapad av en anonym författare under den Babyloniska fångenskapen. Denna trösteprofet kommer med ett budskap till israeliterna i exilen med ett löfte om att Gud ska själv återföra folket till Jerusalem. I samma del uppmanas folket att hålla sig till Gud och inte följa de till synes starkare babylonska gudarna. En del anser att det är först här vi hittar en utvecklad monoteism i Gamla Testamentet.
Den tredje delen (kapitel 56-66, Tritojesaja eller den tredje Jesaja) har utformats efter att delar av folket återvänt till Jerusalem (efter 539 f.Kr.) och försöker ge en förklaring till varför det inte blev så bra som den andre Jesaja lovat. I Jesajas bok kan vi hitta profetior bl.a. om Messias, och om en fredlig bro mellan Assyrien, Israel och Egypten. Den sistnämnda profetian inträffar ungefär vid tusenårsriket som Gud kommer att upprätta på Jorden efter Messias ankomst.
Jesaja verkade som profet i Jerusalem i nästan 50 år, under flera olika kungar på 700- och 600-talen före Kristus. Under hans tid var det krig flera gånger och i långa perioder. Folket tvingades se hur assyrierna växte sig till en stormakt, ett skoningslöst, erövrande folk. Assyrierna lade under sig än det ena riket efter det andra. Ryktet om assyrierna gick från mun till mun och blev bara mer fruktansvärt. Skräcken spreds, folken ropade förgäves till sina gudabilder. Åren och årtiondena gick, men ingen tycktes kunna motstå denna krigiska armés plundringar och erövringar och ingen tycktes kunna stilla dess blodstörst.
Småningom blev det israeliternas tur att hamna i blickpunkten. De var indelade i två skilda kungadömen, Israel i norr och Juda i söder. Efter utdragna strider (först på 730-talet och sedan 722-721 f.Kr.) gick det nordliga riket Israel under. Huvudstaden Samaria blev intagen år 721/722 före Kristus. Bara sydriket med Jerusalem som huvudstad stod kvar. Assyrierna tågade småningom söderut och intog delar av sydriket men avbröt sin belägring av Jerusalem plötsligt, eftersom deras kung fick andra saker att tänka på i andra delar av sitt välde (bibeltexten betraktar det dock som ett Guds ingripande). Denna senare händelse tros ha spelat en stor roll för den s.k. Sionsteologin med dess tro att Gud själv beskyddade Jerusalem. Det var under denna dramatiska period profeten Jesaja verkade.
