Kalciumhydroxid
Wikipedia
Kalciumhydroxid, eller släckt kalk, är en kemisk förening av atomslagen kalcium, syre och väte med kemisk formel Ca(OH)2. Som alla hydroxider är den en jonförening som i fast form bildar nätverk av positiva kalciumjoner (Ca2+) och negativa hydroxidjoner (OH-).
Kalciumhydroxid bildas om kalciumoxid (CaO; bränd kalk) får reagera med vatten. Man säger att den brända kalken släcks med vattnet, så att man får släckt kalk. Om man tillsätter ett överskott av vatten får man en lösning av kalciumhydroxid som kallas kalkvatten. Eftersom hydroxiden är en stark bas, är lösningen frätande.
Kalciumhydroxid används i murbruk (tillsammans med sand och vatten). Kalciumhydroxiden reagerar med koldioxiden i luften och omvandlas till kalciumkarbonat (krita). Det är det som gör att bruket hårdnar. Samtidigt frigörs vattenmolekyler som avdunstar. Kalciumhydroxid används även när man kalkar markområden och sjöar för att motverka försurning samt för vatten- och rökgasrening.
Luten till lutfisk är en vattenlösning av kalciumhydroxid och natriumkarbonat (soda). När kalciumhydroxid används som tillsats till livsmedel så betecknas den med E-nummer E 526.
