Kvissle-Nolby-Prästbolet

Wikipedia

Den riksintressanta kulturmiljön Kvissle – Nolby – Prästbolet vid Ljungans utlopp i Bottenhavet söder om Sundsvall bildar ett väl angränsat landskapsrum. Kulturmiljön är kringskuren av Ljungan med sin upptorkade älvgren, "kvisslet", medan den mäktiga Nolbykullen med historisk vårdkase och modern 3G-mast utgör fonden för detta "Norrlands Birka". Här börjar i geologisk bemärkelse Höga kusten. Landhöjningen präglar över huvud taget starkt hela riksintresseområdet med sina fornlämningar: Höjden över havet ger en horisontell stratigrafi i området och på så sätt illustreras ett tidsspann på tvåtusen år direkt i landskapet.

Monumentala storhögar vid Ljungans utlopp i Bottenhavet söder om Sundsvall. En skyltad arkeologistig tar besökare genom den rika kulturmiljön med 40 kända fornlämningslokaler och 114 separata anläggningar.

Redan vid 300- och 400-talet hade området en särställning i Norrland. Läget vid Ljungan innebar att den styrande ätten kunde kontrollera handeln med järn och skinn från inlandet, men framför allt att de kunde skeppa varorna vidare till sydligare nejder och de romerska provinserna.

Under loppet av ett par hundra år uppfördes tolv storhögar, varav en är Norrlands största. I samband med utbyggnaden av Ostkustbanan 1919 undersöktes en av storhögarna. Bland fynden fanns provinsialromerskt glas och en Vestlandskittel av brons med samma ursprung. Fynden påvisade förbindelser med romerska provinser i nuvarande Belgien och södra Tyskland, men också en transportled längs norska västkusten över Kölen och till Medelpad. De långväga kontakterna framstod än mer tydliga med fyndet av ett solidus präglat för kejsar Valens av Östrom 364–378 e.Kr.

Ruinen av Kvissle kapell, ett romanskt gårdskapell från omkr år 1200. Bakom syns storhögarna från folkvandringstid.

Kvissle – Nolby – Prästbolets långa kontinuitet som maktcentrum manifesteras överallt i landskapet. Alldeles i närheten av storhögarna finns till exempel ruinen av ett gårdskapell av sten från omkring år 1200. Patronatskyrkans uppförande innebar att prästgården förlades här i Tuna och inte vid sockenkyrkan ett par kilometer bort.

Ätten vid Ljungans utlopp hade redan under romansk tid vidmakthållit sin makt i minst tusen år. Spåren i landskapet vittnar om den ätten, om anfäder och arvingar, men också om generationer av undersåtar och om vidlyftiga handelsresor. Burestenen bär runor och kors från tiden för kristendomens införande, medan bönerna vid de vikingatida gravfälten riktades till asarna; järnålderns bostäder och åkrar ligger än i dag synliga som långhusterrasser och odlingsrösen med överlappande storhögar från folkvandringstiden.

Burestenen med runor och kors. "Bergsven och Sigfast och Fride reste denna sten efter Bure sin Fader. Och Fartegn ristade."

Det omgivande landskapet visar helheten och kontexten i en utveckling från regional överhöghet under järnåldern via medeltiden och begynnande nationell centralmakt fram till dagens globala samhälle. Maktens symboler finns här bevarade i sitt sammanhang, men också historierna om kungens och kyrkans män vid deras färder längs Norrstigen och deras möten med Ljungans färjkarlar.

Resenärerna längs lands- eller sjövägen tog sig genom ett levande landskap som kom att bevara sägner om dem. Vi kan därför än i dag höra på bygden (och i arkiven) om prästfrun Louise von Burghausens flykt från en turkisk furste, Carl von Linnés jakt på okända växter på Nolbykullen och kung Björns vikingatåg: "Björn var kung i Njurunda. Han gjorde ett vikingatåg söderut och hade stor framgång, varför han förde med sig många krigsfångar hem. Dessa voro kristna. Genom dem omvändes folket i Nolby och Wästbo och så blev kyrkan byggd."

Landskapet från förr lever också i nuet. Här finns en kontinuitet av mänskligt liv som sträcker sig över två tusen år. Åkrarna odlas fortfarande av traktens bönder och marken i Tuna ägs intill denna dag av församlingen. Delarna är i sig unika och markerar var för sig en framväxande centralbygd, handelscentrum och småkungadöme. Men summan av delarna, den välbevarade helheten, gör detta historiska landskap till ett av de märkligaste i Norrland och Sverige.

Innehåll

1 Motivering, område med kulturmiljövärden av riksintresse. Y 4 RAÄ 1996
2 Hitta hit och hitta kunskap
3 Litteratur
4 Aktuell debatt

[redigera] Motivering, område med kulturmiljövärden av riksintresse. Y 4 RAÄ 1996

"Unik fornlämningsmiljö där kombinationen av ett gravfält med flera storhögar, varav en är Norrlands största, en runsten och en tidigmedeltida gårdskyrkoruin representerar en sannolik stormannabebyggelse under järnålder och tidig medeltid och utgör en av de tydligaste markeringarna av förhistorisk och tidigmedeltida makt och status norr om Dalälven."

[redigera] Hitta hit och hitta kunskap

På nedan länkar hittar du information om riksintresseområdet. Den permanenta utställningen "Forntider" öppnade den 11 november 2005 på Statens historiska museum i Stockholm. På utställningens hemsida kan läsa mer om småkungen i Kvissleby och om de ovärderliga fornfynden som hittades i en av storhögarna. För att hitta till området kan du gå in på Lantmäteriets kartsök och skriva "Kvissle kapellruin" eller "Burestenen" som sökord. Arkeologiprofessor Per H Ramqvist vid Umeå universitet har också lagt ut en detaljerad karta med fornlämningar och föreslagen dragning av motorväg över området. Njurunda Medeltidförening har lokalkunskap och anordnar seminarier och medeltidsaktiviteter. Länsmuseet Västernorrland har givit ut en skrift som berättar om riksintresseområdet från Kristi till våra dagar. På Fotevikens Museums databas "Vikingarnas landskap" kan du göra en kort virtuell vandring mellan kapellruinen och storhögarna. Runverket på Riksantikvarieämbetet översätter och tolkar Burestenens runor och figurer medan föreningen SKA Gyllengran i Sundsvall sätter in den bland Medelpads övriga runstenar. Du kan också hitta mer kunskap i den omfattande litteraturen om fornlämningsmiljön.

[redigera] Litteratur

Fornlämningsområdets särställning genom historien syns tydligt även i nedan litteraturförteckning. Vid sin resa till Lappland 1734 gjorde Carl von Linné ett upphåll för att botanisera vid Nolbykullen. Språkforskaren Karl Sidenbladh utsändes drygt hundra år senare från Stockholm för att notera allt gammalt i bygderna. När han besökte Kaptensdalen i Nolby 1868 beskrev han bland annat en "äggformig ankarsten" som placerats som dekoration vid vägkanten. Men även under de senaste hundra åren har vetenskapsmän, författare och antikvarier gång på gång beskrivit kulturmiljöns unika värden. Och lika länge har skolklasser och allmänhet gjort exkursioner till det välbevarade reservatet med storhögar, kapellruin och runsten. Hösten 1967 producerade exempelvis Statens historiska museum i Stockholm utställningen "Forntidsbygd i Mellannorrland". I samband med denna utställning medverkade Medelpads Fornminnesförening vid tillkomsten av den skyltade arkeologstigen som än i dag för besökare till områdets märkliga fornlämningar.

Biörnstad, Margareta & Selinge, Klas-Göran. Forntid i Medelpad. Sundsvalls museum och Medelpads Fornminnesförening. Sundsvall 1967.
Bäckström, Mattias & Bergvall, Margareta. "Ett krockskadat Museisverige (2). Kulturarv betyder inget när ekonomin betyder allt". Sundsvalls Tidning 2002-12-30.
Cornell, Henrik & Rappe, Axel. Kyrkor i Njurunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Medelpad. Sveriges kyrkor. Konsthistoriskt inventarium. Riksantikvarieämbetet och Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademien. Stockholm 1929.
Enqvist, Arvid. "Några norrländska gravfynd från äldre folkvandringstid". Arkiv för norrländsk hembygdsforskning 1919. Föreningen för norrländsk hembygdsforskning. Härnösand 1919.
Fysisk riksplanering kulturminnesvård. Länsstyrelsen i Västernorrlands län 1977:7.
Grundberg, Leif. "haffr waret ett gamballt capell... Kvissle kapell i tro och tradition - nya rön om en gammal ruin". Tidsspår 1995-96. Hembygdsbok för Ångermanland och Medelpad. Samarbetskommittén för Ångermanlands och Medelpads hembygdsförbund. Härnösand 1996.
Grundberg, Leif. Medeltid i centrum. Europeisering, historieskrivning och kulturarvsbruk i norrländska kulturmiljöer (diss). Studia Archaeologica Universitatis Umensis 20. Umeå universitet 2006.
Högberg, Olof. "Forntiden. Från tre världsåldrar". Medelpad och Ångermanland. Läsebok för skola och hem I. J.A. Lindblads förlag. Uppsala 1921.
Kulturhistorisk utredning med anledning av nysträckning av E4 inom Njurunda socken och Sundsvalls stad, Medelpad. Länsmuseet Västernorrland Rapport 1991:20. Härnösand.
Löfgren, Emil. Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad. Förlag Mainander. Malmö 1918.
Löfgren, Emil. Det gamla Njurunda. Studier i hembygdskunskap för hemmet och skolan I. Flammén & Westerlund. Sundsvall 1922.
Löfgren, Emil. "Kvissle kapell". Julhälsning till Medelpads församlingar. Sundsvall 1928.
Mjöberg, Lotte. "Kvissle gårdskapell". Heliga marker: Forna dagars platser för offer, rit och bön. Bonnier Alba. Stockholm 1997.
Selinge, Klas-Göran. "Järnålderns bondekultur i Västernorrland". Västernorrlands Förhistoria. Västernorrlands läns landsting 1977.
Selinge, Klas-Göran. "Att bruka ett landskap". Svenska Turistföreningens årsbok 1984. Stockholm 1984.
Selinge, Klas-Göran. Arkeologstigen i Njurunda. Sundsvall 1986.
Ulfsdotter, Johanna. Njurunda prästgård, en kulturmiljö: En uppsats om synen på bevarande under 1950- och 1990-talet (c-uppsats). Institutionen för museologi, Umeå universitet 1998.
Öberg, Carina. Kvissle - Nolby - Prästbolet. En centralbygd från järnålder och medeltid med ålderdomliga vägar och gårdsmiljöer. En fördjupad beskrivning av riksintresseområdets kulturmiljövärden. Länsmuseet Västernorrland Rapport 1999:8. Härnösand.