Linjeflyg
Wikipedia
Linjeflyg, eller LIN var ett svenskt flygbolag, grundat 11 april 1957 av SAS, Dagens Nyheter och Stockholmstidningen, avvecklat av SAS den 31 december 1992.
Från början var Linjeflygs huvuduppgift att flyga tidningar och post på nätterna och passagerare och gods på dagarna, alla dessa transporter handlade om inrikesflygningar. SAS skötte flygningarna utrikes.
Bolagets första rena passagerarlinje gick mellan Malmö och Stockholm och flögs från början med en DC-3:a. Under sitt första verksamhetsår flög man mellan 11 flygplatser i Sverige; Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Lidköping, Malmö (Bulltofta), Nordmaling, Stockholm (Bromma), Sundsvall (Midlanda), Visby och Växjö. Man hade även en linje till Köpenhamn.
Med åren skulle man så småningom ha 39 flygplatser på programmet, varav två i utlandet: Köpenhamn och Oslo. Dessa båda linjer flög man på SAS uppdrag.
Från 1957 till 1983 var Stockholm-Bromma huvudflygplatsen i Linjeflygs system. Den 1 oktober 1983 flyttade man till den nyöppnade terminal 4 på Stockholm-Arlanda då man inte kunde leva upp till bullerkraven på Bromma.
På hösten 1990 sålde SAS sin andel i Linjeflyg till godstransportföretaget Bilspedition bara för att ett och ett halvt år senare köpa tillbaka den. Målet var klart; man ville upphöra med namnet Linjeflyg och istället endast använda sig av namnet SAS. Från 1 januari 1993 användes endast namnet SAS i marknadsföringen.
Innehåll |
[redigera] Flygolyckor i Linjeflyg
[redigera] Flygolyckan i Ängelholm
Den 20 november 1964 havererade ett av Linjeflygs Convair CV-340 Metropolitan (SE-CCK) under inflygning i dåligt väder på F 10 Ängelholm (Barkåkra flygfält). 31 av de 39 passagerarna och fem besättningsmedlemmarna omkom. Planet hade startat från Bromma kl 19.46. Flygningen hade linjenummer LF267V och skulle flyga Bromma-Hultsfred-Halmstad-Ängelholm. På grund av dåligt väder beslutades dock att planet inte skulle mellanlanda i Hultsfred. (Det tillagda "V"-et i linjenumret indikerar att man gjort en ändring). Under flygningen förvärrades väderläget, varför även mellanlandningen i Halmstad ställdes in.
Piloterna planerade att göra en kombinerad instrument- och visuell inflygning och landning på Barkåkras bana 14. Sikten var dålig, mellan 1,5 och 2 km, med en molnbas på 60 meter och regn. Piloterna fick i höjd med Halmstad besked från Ängelholmstornet att väderläget där nu hade förbättrats, varför piloterna bestämde sig för att genomföra en direktinflygning.
Vid inflygningen var planet ur kurs och på för låg höjd. Piloterna drog på motorerna, men planet tog några kilometer från sättningspunkten i på en åker och hakade strax efter i strömledningen vid en järnväg. Planet störtade till marken, kanade ett hundratal meter och välte över på ryggläge. Tolv av de 43 personerna ombord överlevde, tre utan skador och de övriga med mer eller mindre allvarliga skador.
Den efterföljande haverikommissionen kom inte till någon definitiv slutsats om olycksorsaken, men den starkaste teorin i rapporten är att orsaken till att flygplanet kommit in fel, var en kombination av att piloterna inte hade kännedom om placeringen av de militära ledljus som var tända i banändarna, samt på missförstånd i radiotrafiken mellan flygledaren och piloterna. Dessutom var inflygningsradiofyrarna (eng. inner and outer markers) vid banändarna felaktigt placerade i förhållande till reglerna för civila flygplatser.
[redigera] Flygolyckan i Kälvesta
Den 15 januari 1977 kraschade ett av Linjeflygs inhyrda flygplan på en parkeringsplats vid Ängsullsvägen i Kälvesta (SKYLINE:s Vickers Viscount SE-FOZ) i Stockholm under inflygning till Bromma, bana 12. Alla 22 ombordvarande omkom, däribland den nyutnämnde förbundskaptenen i bordtennis, Hans Alsér. Ingen på marken skadades. Ett antal bilar förstördes och husen omkring blev lätt brandskadade av det brinnande flygplanet. Olyckan berodde på att planet drabbats av stabilisatornedisning och på grund av detta blivit manöverodugligt då full landningsklaff fälldes ut. De svenska piloter som flög denna typ av flygplan hade dock inte informerats om att den var mycket känsligt för just denna typ av isbildning, som ju tyvärr ofta förekommer i norra Europa.
[redigera] Verkställande direktörer i Linjeflyg
Vd mellan | Namn |
---|---|
1957 - 67 | Sven Östling |
1967 - 73 | ? |
1973 - 78 | Sten Sandberg |
1978 - 80 | Jan Carlzon |
1980 - 83 | Olle Hedberg |
1984 - 87 | Christer Magnusson |
1987 - 92 | Christer Nilsson |
1992 | Jan Sundling |
[redigera] Flygplanstyper i Linjeflyg
Flygplanstyp | Aktiva mellan (år) | Totalt antal i Linjeflyg | Passagerar- antal |
Anmärkning |
---|---|---|---|---|
Lockheed L-12 Electra Junior | 1957 | 1 | 9 | Ägt och opererat av Airtaco AB, var förmodligen aldrig målat i Linjeflygs färger. |
Lockheed L-18 Lodestar | 1957-60 | 4 | 15 | |
Douglas DC-3 | 1957-65 | 16 | 28-32 | |
Convair 340 och 440 Metropolitan | 1960-79 | 23 | 52-56 | |
Aero 680 Grand Commander | 1965-67 | 2 | 7-8 | Inhyrda från Ehrenström Flyg AB. Försågs med LIN-logotyp men målades aldrig i Linjeflygs färger. |
Nord 262 | 1967-75 | 4 | 26 | |
Fokker F-28 Fellowship | 1973-92 | 23 | 65-70, 85 | LIN opererade både F-28 Model 1000 och F-28 Model 4000. |
Boeing 737 | 1989-92 | 12 | 131 | |
Boeing 737-33AQC | 1991-92 | 3 | 131 | Inhyrda av Linjeflyg, men opererades av Falcon Cargo (dotterbolag till dåvarande Postverket). Användes för posttransporter nattetid och för passagerarflygningar dagtid. |
Årtalen avser året då den första flygplansindividen togs i trafik, respektive då den sista togs ur trafik. Antalsuppgiften avser det totala antal flygplansindivider som Linjeflyg hade i sitt linjenät. I denna siffra ingår även flygplansindivider som hyrdes in men aldrig målades i Linjeflygs färger. Passagerarantal avser Linjefjygs konfigurering. Där två tal anges med bindestreck (till exempel för Fokker F-28), anger detta att flygplanstypen byggdes om under tiden i LIN till det högre antalet passagerare.
[redigera] Litteratur
- Michael Sanz; Linjeflyg — från start till landning; Allt om hobby, 2000; ISBN 91-7243-004-4