Malcolm III av Skottland
Wikipedia
Malcolm III av Skottland (gäliska: Máel Coluim mac Donnchada) eller "Malcolm Canmore" (Máel Coluim Cenn Mór, "med stora huvudet"), död 13 november 1093, kung av Skottland 1057-1093, Malcolm II:s dottersons son, var son till den av Macbeth störtade Duncan I och kröntes 1057, efter sin seger över denne vid Lumphanan, till Skottlands kung vid Scone.
I sitt andra äktenskap gift med Margareta, syster till engelske tronpretendenten Edgar the Aetheling, bistod han 1070 denne mot Vilhelm Erövraren, men utsattes fördenskull 1072 för en engelsk invasion och måste "bli Vilhelms man". Efter nya strider måste han 1091 även hylla Vilhelm II Rufus som länsherre, men det är omtvistat om det gällde hela riket. M. stupade 13 november 1093 under ett infall i Northumberland nära Alnwick vid en plats, som sedan fick namnet Malcolm's cross.
Malcolm III var en tapper, högsint och duglig regent. Fyra av hans söner blev kungar i Skottland (Duncan II, Edgar, Alexander I och David). En dotter, Matilda, förmäldes med Henrik I av England.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)