Nestorskrönikan

Wikipedia

Nestorskrönikan (ryska Повесть временных лет, Povest' vremennykh let; Berättelsen om svunna tider) är en krönika, enligt traditionen skriven av Nestor. Dess tillkomst dateras till omkring år 1113 i Kievriket. Den handlar om det tidiga östslaviska staten Kievs grundande och första tid (ca 850-1110).

[redigera] Innehåll

De tidiga styckena är rika på anekdotiska berättelser. Bland dessa finns berättelserna om de tre varangiska brödernas ankomst, grundandet av Kiev, morden på Askhold och Dir, Olegs död, Olgas hämnd på drevlianerna. Återgivningen av Sankt Cyrils och Methodius gärningar hos det slaviska folket är också intressant, och tack vare Nestor känner vi till händelsen att Vladimir den store förbjöd dyrkan av Perun och andra gudomar i Kiev.

Krönikan har blivit mycket uppmärksammad av skandinaviska historiker, då det står att Rurikätten härstammar från ruserna, och den brukar användas som källa till vikingatiden.

Även för de slaviska folken är krönikan unik, då det är den enda källan om de tidiga östslaviska folkens historia. Dess återgivning av staten Kiev-Rus finns ingen annanstans. Den har även högt värde då det är det äldsta verket som skrivits på östslaviska.

[redigera] Tre upplagor

Under lång tid tillskrevs krönikans sammanställning munken Nestor, varför den kallas Nestorskrönikan. Bland de många källor han använde, fanns numera förlorade slaviska krönikor, bysantinska annaler, inhemska legender och norska sagor, flera grekiska religiösa texter, rus-bysantinska fördrag, muntliga redogörelser från höga miliärer, och mycket mer.

1116 blev Nestors text kraftigt redigerad av Sylvester som skrev under texten med sitt namn. Vid den tiden var Vladimir Monomakh härskare av staden Vydubychi där klostret fanns. Den nya upplagan glorifierade prinsen och satte honom som huvudperson i krönikans senare delar. Denna andra upplaga av Nestors text finns bevarad i Laurentian codex.

En tredje version tillkom två år senare, och har i stället sonen och arvtagarna till den förre härskaren till huvudperson, Mstislav den store. Författaren till denna version kan ha varit grek, för han korrigerade och uppdaterade mycket information om bysantinska affärer. Denna sista version av krönikan finns bevarad i Hypatian codex.

[redigera] Två handskrifter

Originalversionen är förlorad, och de äldsta texterna som finns kvar är Laurentian codex och Hypatian codex. Att veta exakt vad som stod i den första versionen är därför svårt.

Laurentian codex kopierades av en munk från Nizhegorod, Laurentius, åt prins Dmitry Konstantinovich 1377. Originaltexten han använde var en förlorad codex sammanställd åt storhertigen Mikhail av Tver 1305. Redogörelsen når fram till år 1305, men åren 898-922, 1263-83 och 1288-94 har av någon orsak uteslutits. Den berömde greven Alexei Musin-Pushkin skaffade sig manuskriptet 1792, och så småningom hamnade det på Ryska nationalbiblioteket i Sankt Petersburg.

Hypatian codex hittades i Ipatiev-klostret i Kostroma av den ryske historikern Nikolay Karamzin. Hypatiantexten har daterats till 1400-talet, men den innehåller mycket detaljerad information om Kiev på 1100-talet och Halychian på 1200-talet. Språket är gammelkyrkslaviska, med många östslavismer.

Nestorskrönikan är en av de mest granskade krönikorna i historien. Otaliga verk har skrivits om den, och flera upplagor har utgivits. Första gången den publicerades var 1767. Aleksey Shakhmatov gav ut den första textkritiska analysen av berättelsen 1908. Dmitry Likhachev och andra ryska vetenskapsmän har därefter delvis avfärdat hans slutsatser. Dessa har i stället försökt rekonstruera den pre-nestorianska texten från mitten av 1000-talet.

[redigera] Svenska upplagor

Krönikan har utgivits i en nyutgåva på svenska av Symposion, se bok/Nestorskrönikan. Den översattes första gången till svenska av Axel Norrback, född 1887 i Sideby, Finland, död 1956. Norrback väckte uppseende med sin översättning från fornslaviskan av Nestorskrönikan (Norstedt, Stockholm, 1919, 176 s.). Senare utgav han på samma förlag boken Rusernas rätt och de svenska landskapslagarna; övers. och jämförelser. 1 plansch. (Norstedt, Stockholm, 1943, 93 s.) Därtill översatte han från ryska till svenska bland annat delar av Leo Tolstojs dagbok.