Plimsollmärke

Wikipedia

Plimsoll- och lastmärke

Plimsollmärke eller Lastmärke är en uppmärkning av ett fartygs lastkapacitet, som markerar maximal nerlastning eller egentligen minsta fribord i förhållande till vattnets densitet och olika årstider.

Det officiella engelska namnet är International load line. Dess informella namn stammar från Samuel Plimsoll, som förde en outtröttlig kamp för att förbättra säkerheten för engelska sjömän. Hans kamp ledde till att det brittiska parlamentet antog The Merchant Shipping Act år 1875. Lagen tvingade fram införandet av lastlinjer på alla handelsfartyg. Detta för att förhindra de flytande likkistorna (eng. coffin ship), det vill säga skepp så överlastade att ägaren förväntar sig ett skeppsbrott för att inkassera försäkringspremien.

Ett fartyg får i saltvatten med densiteten $ρ = 1,025 g/dm 3$ lastas till dess vattennivån ligger i överkant på linjen genom plimsollmärket eller i överkant på linjen S. I sötvatten med densiteten $ρ = 1,000 g/dm 3$ får fartyget lastas till överkant på linjen F. Avståndet mellan dessa benämns FWA, Fresh Water Allowance. Avståndet är den skillnad i djupgående som uppstår på grund av skillnaden i densitet $ρ$ mellan sötvatten och saltvatten.

Bokstäverna i lastkoden har följande betydelse:

TF - Tropiskt sötvatten
F - Sötvatten
T - Tropiskt saltvatten
S - Saltvatten, sommar
W - Saltvatten, vinter
WNA - Vinter i Nordatlanten (saltvatten)

Naturligtvis är det ingen (eller försumbar) skillnad i densitet mellan saltvatten under sommar och vinter utan de resterande fyra lastmärkena TF, T, W och WNA har enbart att göra med ökade krav på ett fartygs fribord med hänsyn till förekommande väder i de olika områdena.

Märket WNA används endast på fartyg med en största längd av mindre än 100 meter.

I plimsollmärket anges också, med två bokstäver, vilket klassningssällskap fartyget ingår.
Vanligt förekommande klassningssällskap: