Samer
Wikipedia
- För namnet, besök Samer (namn)
 |
|
Samer (äldre benämning även lappar, vilket ofta uppfattas som nedsättande) är en etnisk minoritet i Norge, Sverige och Finland och på Kolahalvön i Ryssland. Det område som samer bebor brukar benämnas Sápmi (ibland Sameland). Samerna i Sverige har sedan 1993 en egen statlig institution med folkvalda (se Sametinget). ILO har förklarat samer som ursprungsbefolkning.
Trots att samer till stor del har en gemensam kultur är de inte en enda homogen grupp. Det finns flera undergrupper med liknande språk och något annorlunda traditioner. De olika varianterna eller dialekterna av samiska är så pass olika att de ibland betraktas som olika men nära besläktade språk inom det finsk-ugriska språkträdet.
Ord som finnar och fenni kan fram till 1700-talets Sverige sannolikt ha betecknat även samer. Språkbruket i Norge var liknande, och att Norges nordligaste län, som numera ofta betraktas som samernas område heter Finnmark kan bero på detta. Småningom övergick orden same/lapp och finne till den betydelse vi känner idag.
Innehåll |
[redigera] Samisk kultur och levnadssätt
Det är vanligt att tro att alla samer är renskötare, men även historiskt har stora delar av samerna levt på fiske eller andra näringar. Idag lever en del av samerna på turism, men den allra största majoriteten arbetar med samma typ av arbeten som övriga befolkningen. Samer har rösträtt i Sametinget, som har en del kriterier uppställda för hur en same ska definieras. Flest samer bor i Norge, ungefär 50 000. I Sverige finns ungefär 20 000, i Finland 6000 och Ryssland 2000 samer. Eftersom inte alla samer är upptagna i sametinget är det svårt att säga var i Sverige de flesta samer bor. Vissa hävdar att de flesta bor i Stockholm, därför sägs det ibland skämtsamt att Stockholm är Sveriges största sameby.
I rennäringen använder man numera ofta snöskoter för att ta sig fram, men man fångar renar på samma sätt som i gamla tider. Man använder kasttöm, eller lasso på engelska. På samiska heter det suohpan. Hundrasen Lapphund (Sámebena), har använts av samer sedan urminnes tider och kom förmodligen med samerna i samband med att de vandrade upp till Skandinavien som jägarfolk. Hunden användes då antagligen som jakthund. När samerna övergick till renskötsel blev hundens huvudsyssla renvallning, och som slädhundar. Numera är lapphunden även populär som sällskapshund (se svensk lapphund, finsk lapphund, och lapsk vallhund). En annan djurras som är särskild för regionen är lappgeten, av vilken det idag endast finns fem levande exemplar.
De traditionella samedräkterna används mest vid högtidliga tillfällen. De färgrika dräkterna med röd, blå, gul och grön visar härkomst och släktskap. Dräkten har revärer med de samiska färgerna på ställen såsom axlarna, övre ryggen, kragen och runtom längst ut på ärmarna. Dekorationen är sydd på mörkt tyg, ofta grå blå eller svart. Mångfald i mönster, färg och bredd på revärerna visar samhörigheten. Vissa dräkter är dessutom utsmyckade med tenn- eller silvertråd. Skillnader mellan olika regioner är tydlig; den välbekanta mössan med stor röd tofs som närmast blivit symbolen för "lappmössa" hör ursprungligen hemma hos samerna längst i norr, som i Sverige ofta benämnts karesuandolappar. I andra trakter är den traditionella dräkten mindre färgsprakande, och kvinnans mössa kan exempelvis bestå av en enkel mörk hätta med en relativt diskret bård (se fotot av Borg Mesch). Hos finska samer förekommer en mössa med fyra hörn, som ibland benämns fyra vindars mössa.
Den traditionella mytologin, som numera är närmast utdöd, hade troligtvis starka inslag av schamanism. Samernas schaman kallades nåjd, noajdde på samiska. Till skillnad från de sibiriska schamanerna, som ofta felaktigt betraktats som arketypen för schamanism, spelade de flesta familjeöverhuvuden denna roll för sin familj. En ringtrumma, meavrresgárri, hade en religiös betydelse och användes som "spåinstrument". Det finns två olika trummor, som vriltrumman goavddis och sveptrumman geavrris, som är större. Man slog med en speciell hammare på trumman och kunde utläsa spådomar med en "visare", árpá. Biejvve var solgudinnan i den samiska mytologin, och som i dag betyder "sol", men även "dag". Under 1800-talet blev den kristna inriktningen laestadianismen stor hos samerna, liksom hos tornedalingarna - i de laestadianska församlingarna har man predikat inte bara på svenska, utan även på finska och samiska.
Förutom trumman är flöjten fadno ett av de traditionella musikinstrumenten. Den melodisk-rytmiska stilen jojk lever fortfarande kvar än idag, och har återpopuläriserats med 1960-talets rockmusik. Senare har Mari Boine spritt jojk i moderna kläder över världen.
[redigera] Samer idag
Sápmi har sedan 1986 en egen flagga, som har en cirkel i mitten. Den ena halvan är röd och symboliserar solen, och den andra halvan är blå och symboliserar månen. Flaggans färger, rött, grönt, gult och blått, är de traditionella färgerna som finns på de samiska dräkterna. Sedan 1992 finns en egen nationaldag, den 6:e februari, och sedan 1986 finns även en egen nationalsång, Sámi soga lávlla (nordsamiska), "Samefolkets sång". Det är en gammal text skriven i början av 1900-talet, med en nyskriven melodi, och finns på flera samiska dialekter.
Sedan 1980 styr samerna själva över skolplanen i samiska skolor. Utbildningen ser ut som i svenska skolor men med samisk slöjd, som kallas duodji (på nordsamiska) och duodje (på lulesamiska), språk och samisk inriktning i samhällsorienterande ämnen. Samernas traditionella klädedräkt innehåller bland annat kolt.
Samernas kulturer är skyddade av FN:s ILO Konvention Nr. 169 om Indigenous and Tribal Peoples in Independent Countries från 1991, som Sverige dock ännu inte ratificerat. Norge ratificerade ILO 169 1992.
[redigera] Sport
Samisk idrott har ett gränslöst riksidrottsförbund.
Fotboll "Dagens idrott bär tydliga spår av det som en gång var samisk vardag men nya influenser har också skapat sig utrymme". Det skriver Håkan Kourak, vice ordf Samernas fotbollsförbund.
Sommaren 2004 möttes för första gången Sápmi och Nordcypern i en vänskapsmatch i fotboll i staden Tromsö i norska delen av Sápmi. Det oavgjorda resultatet 1–1 fick symbolisera både vänskap och samhörighet.
Same Sm Numera mäts krafterna i årliga renskötartävlingar där lasso, gevär och skidor används som tävlingsredskap. Renkappkörning blir allt vanligare i den norra regionen.
Längdskidor Det sägs att samerna har lagt grunden till dagens form av skidåkning i världen. På slutet av 1800-talet började skidtävlingar att anordnas runt om i Sverige. Samer deltog ofta med stor framgång. Den första något större, kända och mer organiserade skidtävlingen i världen var förmodligen Nordenskiöldsloppet 1884 med start och mål i Jokkmokk. Åklängden var lite drygt två Vasalopp, hela 22 mil.
[redigera] Historia
- Huvudartikel: Samernas historia
[redigera] Forntid
En förenklad bild av Skandinaviens äldsta forntid har varit att sydskandinaverna följt inlandsisens avsmältning från söder och den vägen invandrat medan samerna på motsvarande sätt invandrat från öster. I nationalromantisk anda skrev författaren Johan Tuuri år 1910, En bok om Samernas liv, där samerna anses vara det ursprungligaste av alla ursprungliga folk. Idag menar dock allt fler att samerna liksom de flesta andra folk kommit att bli en grupp relativt sent och att härstamningen kommer av flera tidigare folkgrupper som invandrat från olika håll och vid olika tidpunkter. Dessa teorier stöds bland annat av analys av DNA som stödjer arv från både söder och öster.
Den vanligaste teorin om samernas ursprung i den senare forntiden är att det finns inom de heterogena skifferkulturerna. Men på senare tid har också möjligheterna till inverkan av folk från sydskandinaviska kulturer i söder och från de östliga kamkeramiska kulturerna i norr lyfts fram.
Under 1100-500 f.Kr., sydskandinavisk yngre bronsålder, märker man en klar kontrast i två kultur- och samhällsstrukturer mellan mellersta norra Nordkalotten (Nordnorge, norra Norrland, Nordfinland). De bofasta i de nordliga delarna visar samma kunskap och kultur som i öst (den s.k. ananjinokulturen, där vapen och redskap tillverkas av brons och i senare delen av perioden också järn) samt den unika asbetskeramikkonsten, en keramik som troligtvis används för glödmedel i bespisning. I mellersta Norrland finns dock mer spridning på sydskandinaviska föremål, samt ett levnadssätt där odling och betesdrift dominerade (en "fångstbondekultur."). Från århundradena före kristi födelse finns också de första lämningarna från renskötsel. Detta brukar sammantaget tolkas som början för den samiska kulturen.
[redigera] Historiska källor
En tidig källa som nämner en folkgrupp som skulle kunna vara samer, är fenni som beskrivs av Tacitus bok Germania ca 98 e.Kr. Den första säkra källan som nämner samer är Paulus Diaconus vid Karl den stores hov, som i slutet av 700-talet kallar dem skridfinnar. Benämningen syftar säkerligen på skidorna, och förmodligen blandas de båda folkgrupperna finnar och samer ihop. Under 800-talet beskrivs samerna under Ottar Vikings färd till ishavet, där han omtalar ett renskötande folk under benämningen fenni. Den första källa som beskriver samernas liv mer detaljerat, är Olaus Magnus' skildringar av sina resor i Norrland på 1500-talet. Under 1600-talet utarbetade Johannes Schefferus under ledning av Magnus Gabriel De la Gardie ett företnologiskt verk, vars huvudsyfte visserligen var att skilja mellan svenskar och samer men ändå ur en del aspekter ger en bra beskrivning över samerna. Även om vissa skildringar efter 1600-talet har ett negativt eller tveksamt innehåll, är samerna de mest dokumenterade folken i norden.
[redigera] Medeltiden till modern tid
 Samefamilj i Norge, kring år 1900. |
 Samekvinna med barn, varav ett i vagga. Ur tidskriften National Geographic från 1917. Foto av Borg Mesch. |
Från medeltiden och framåt börjar den samiska kulturen alltmer tryckas undan eller upplösas i den nordiska. Efter 1600-talet kolonialiserades allt mer mark av kronan, vilket ibland ledde till smärre uppror. Man anser att landskapet Lappland (Ume, Pite, Lule och Torne lappmarker) grundar sig på en gränsdragning där ingen kolonisation fick äga rum, och att dessa lappmarker började kallas Lappland efter en tid för att få en landskapsindelning i hela landet.
Integrationen av samer med svenskar var problematisk ur två synvinklar: mellan svenska och norska kronan och i ett senare skede, mellan samer och svenska kronan. Problematiken mellan Sverige-Norge löstes genom den s.k. lappkodicillen 1753.
Upplösningen av den svensk-norska unionen 1814-1905 innebar att det blev svårare för samerna att röra sig över gränserna. Många hade tidigare rört sig mellan sommar- och vinterbeten i Norge och Sverige, en del även bort till Ryssland. För att lösa situationen gentemot Norge, som inte ville ha "svenska" samer på sina marker, förflyttade Sverige ett antal familjer längre söderut ända ner Vilhemina i västerbotten. Detta brukar omnämnas som tvångsförflyttningen av karesuandolapparna. Hur mycket tvång det rörde sig om är omtvistat. Bakgrunden var en långvarig tvist om gränserna på Nordkalotten som till sist bl.a.ledde till att svenska samer inte fick beta sina renar i nord-Norge på sina traditionella sommarbeten vid kusten. Resultatet blev att det fanns för många renar i förhållande till betestillgången längst upp i norra Sverige. Alternativen var slakt eller flytt och många familjer anvisades nya platser längre ner längs fjällkedjan. Det ledde i sin tur rill konflikter med de söderboende samerna som tvingades ge plats åt nykomlingarna. Nordsamerna hade också en radikalt annorlunda renskötselmetod extensiv renskötsel som innebar att flera familjers och gruppers renar hölls i stora hjordar som bara kantbevakades. Sydsamernas traditionella renskötsel intensiv renskötsel där renarna hölls i små hjordar slogs sönder och många förlorade även sina renar. Denna historia är än idag som ett öppet sår för många samer.
[redigera] Konflikter och motsättningar
Mellan samer och svenskar finns en konflikt om mark och dess användning, som i grunden liknar den nordamerikanska vad gäller indianerna även om konflikterna inte tagit sig lika hårda uttryck. På liknande sätt har det också funnits en hel del rasism mot samer. När man på 1600-talet försökte utvinna silver i Nasa silvergruva användes lappar som tvångsarbetskraft, något som klart visar att man på den tiden inte såg dem som människor med samma värde och rättigheter som andra.
Tvångsomflyttingen av karesuandolapparna ställde till problem mellan de som flyttats söderut, och de som redan fanns på de platser dit de kom. De riktigt nordliga samerna och de som redan fanns i Jokkmokkstrakten hade olika sätt att bedriva renskötsel, och de nyinflyttades renar störde jokkmokkssamernas sätt att bedriva renskötsel tills detta i praktiken blev omöjligt. I modern tid har konflikter om mark och dess användning uppstått vid vattenkraftsutbyggnaderna under 1900-talet, som bland andra berörde en stor mängd samer både i Sverige och Norge.
Under rashygienens tidevarv blev samerna i likhet med andra etniska grupper utsatta för kränkande handlingar, då andra raser än den "nordiska" ansågs sämre. Nationalromantiken innebar bland annat en åsiktsströmning där man ansåg att varje folk hade sin bestämmelse: lappar skulle vara lappar och sköta renar . Istället för vanliga skolor så byggdes kåtaskolor, enligt 1913 års nomadskolereform. De började ersättas av modernare alternativ under 1940-talet, men ända in på 1950-talet fanns de ändå kvar längst upp i norr. Många samer menar att detta, även om nomadskolorna infördes i all välmening, var ett sätt att neka dem ordentlig utbildning och hindra dem från att moderniseras. Först under 1960-talet började de samiska skolorna likna moderna skolor, även i skolplanen.
Under senare år har det förekommit flera rättsliga tvister mellan de nomadiserade renägande samerna och svenska markägare om vem som har rätt till marken. [1] [2] [3]
[redigera] Kända samer
- Per Blind, renskötare
- Mari Boine, musiker, sångerska
- Johan Graan, adelsätten Graan
- Anni-Kristina Juuso, skådespelare, mottagare av Ryska statens pris för filmkonst
- Ole Henrik Magga, politiker
- Margareta (missionär)
- Israel Ruong, professor
- Wimme Saari, musiker
- Victoria Harnesk, artist, föreläsare och skribent
- Enok Sarri, väderspåman
- John Savio, konstnär
- Johan Turi, författare
- Olof T Johansson, politiker
- Lars Pirak, slöjdare
- Nils Nilsson Skum, konstnär
- Lisa Thomasson, musiker, prästfru (Lapp-Lisa I)
- Paulus Utsi, poet
- Nils-Aslak Valkeapää, musiker, författare och konstnär
[redigera] Se även
[redigera] Källor
 |
Det saknas källhänvisningar i den här artikeln. |
| Du kan hjälpa till genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln. |
[redigera] Externa länkar
- Etnografisk föremålssamling, Nordiska museet
- Kvissleby/Krankmårtenshögen - två olika slags liv, Forntidsutställningen SHM
- Sami Siida of North America
- Historiska Nyheter no 62, Det mångkulturella Norrbotten, SHM, 1996
- Samefolket.se
- Samerna i Finland (eng)
- Informationssida om samer
- Sjösamisk kultur
- Lär dig nordsamiska på internet (norsk sida)
