Sekulär humanism
Wikipedia
Sekulär humanism är en gren av humanismen som företräder ett icke-religiöst förhållningssätt. Den uppstod under upplysningen som en reaktion mot den kyrkliga dominansen och auktoriteten vid universiteten och staten. Dess första företrädare var dock i regel kristna. En mera långtgående form av icke-religiositet är den profana humanismen, som är direkt ateistisk och helt avfärdar tron på existensen av en Gud, och som uppstod först på 1800-talet.
Den viktigaste sekulär-humanistiska organisationen i Sverige är Humanisterna. Den internationella humanistiska paraplyorganisationen, International Humanist and Ethical Union (IHEU), skriver i sin grundläggande definition av humanism att:
- "Humanism är en demokratisk och etisk livsåskådning, som hävdar att människor har både rätt och skyldighet att ge mening och form åt sina egna liv. Den står för uppbyggandet av ett mer mänskligt samhälle genom en etik baserad på mänskliga och andra naturliga värden i en anda av förnuft och fritt sökande genom mänskliga förmågor. Den är inte teistisk och den accepterar inte övernaturliga beskrivningar av verkligheten." (Minimum statement on Humanism)
[redigera] Läror som innehåller sekulär humanism
- Agnosticism
- Ateism
- Brights
- Existentialism
- Liberalism
- Marxism
- Montessoripedagogik
- Naturalism
- Positivism
- Rationalism
- Vetenskaplig skepticism
- Socialkonstruktivism
