Slåttermaskin
Wikipedia
En slåttermaskin är ett jordbruksredskap avsedd för slåtter av vall, grönfoder eller liknande.
De började komma i användning under 1880-talet och drogs av häst. De hade en fingerbalk, som var fast, och en rörlig kniv som klipper höet. Via en växellåda överfördes rörelse från hjulen till den rörliga kniven. Drivningen orsakade att det gick tungt att dra sådana slåttermaskiner och parhäst var nödvändigt för att dra slåttermaskinner med lång lie. Slåttermaskiner hade vanligen en bredd på ca 3 fot upp till ca 6 fot för parhästar. Konstruktionen med fingerkniv kom att användas även i slåttermaskiner avsedd för montering på traktor. De hästdragna slåttermaskinerna krävde ofta smörkning och en smörjkanna brukade därför vara monterad lättillgängligt på maskinen. konstuktionen med fingerbalk är känslig och kan skadas om det sticker upp sten eller annat. Sitsen var vanligen en plåt pressad till formen av en mänsklig bakdel, en robust och tålig konstruktion.
Det finns en mängd olika mekanismer men den vanligaste typen av slåttermaskin är idag rotorslåttermaskinen.
En slåttermaskin är ofta antingen avsedd för att bogseras efter en traktor eller för att bäras i traktorns trepunktslänkage. Det finns även slåttermaskiner med motor som kan köras för egen maskin. En bogserad slåttermaskin kan tillverkas med större arbetsbredd och framföras i högre hastigheter än en buren. I båda fallen överförs kraften som driver knivbalken med en kraftöverföringsaxel från traktorn.
Många moderna slåttermaskiner är försedda med en kross (även crimper) som förstör grödans vaxartad ytskikt genom viss mekanisk åverkan. Denna behandling påskyndar torkningen av grödan. En slåttermaskin med kross kallas för slåtterkross.
Den slagna grödan formas i regel till en sträng efter maskinen, men ibland används bredspridning för att påskynda torkningen.
