Slaget vid Kosovo Polje
Wikipedia
Slaget vid Kosovo Polje, ibland även slaget vid Trastfältet eller slaget på Trastfältet, var ett fältslag som utkämpades den 28 juni1 1389 mellan Osmanska riket under sultan Murat I med vasaller och Serbien under prins Lazar Hrebeljanović med allierade på Kosovo Polje ("Trastfältet"), en långsträckt högslätt i nuvarande Kosovo. Slaget var oavgjort men serberna förlorade nästan hela sin adel och militärledning vilket ledde i längden till att Serbien kunde erövras av osmanerna, detta till trots att serberna lyckades dräpa den osmanska sultanen.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Från 1300-talets början hade de osmanska turkarna successivt utsträckt sitt rike västerut, gjort den bysantinske kejsaren till en vasallfurste och erövrat delar av östra Balkan.
Sedan den serbiske tsaren Stefan Dušan hade avlidit 1355, var Serbien alltför svagt och splittrat för att kunna stå emot den osmanska expansionen. Murat I, det osmanska rikets sultan från 1359, krossade år 1371 de sydserbiska furstarnas förenade arméer. Fortsatta fälttåg gav Murat överhöghet över Makedonien, Bulgarien och Albanien. År 1388 lyckades en allians av nordserbiska och bosniska styrkor tillfälligt hindra turkarna, men redan året därpå kunde Murat iscensätta en direkt attack på Serbien.
[redigera] Slaget
På Kosovo Polje hade mellan 15 000 och 25 000 man, främst serber, under Lazar Hrebeljanović och andra furstar, och bosnier, under Vlatko Vuković. Även trupper bestående av albaner, bulgarer, kroater, makedoner, polacker, vlaker, ungrare och en del inhyrda tyska legoknektar hade samlats under prins Lazars befäl för att möta sultanens armé på mellan 30 000 och 40 000 man, där även albanska, makedonska, serbiska, bulgariska och grekiska vasallstyrkor ingick.
Sultan Murat mördades under striden, knivhuggen av Lazars ene svärson, Miloš Obilić, som genom att låtsas vara överlöpare ska ha tagit sig in i osmanernas läger. Under förevändning att vilja betyga sin lojalitet blev han insläppt i sultanens tält, där han istället högg ihjäl denne med en förgiftad dolk. I den villervalla som därefter uppstod gick de kristna till attack och nådde ett övertag. Sultanens son Bayezid lyckades dock snart häva förvirringen och slå tillbaka mot serberna. Enligt legenden skall denna vändning i striden ha berott på att Lazars andre måg, Vuk Branković, retirerade som förrädare med sin styrka bestående av flera tusen man. Efter slaget avrättades den tillfångatagne Lazar av Beyazid, liksom flertalet övriga serbiska krigsfångar, som hämnd för mordet av Murat.
Den militära taktiska utgången av slaget var i mångt och mycket oavgjort även om osmanerna retirerade för att återsamla sina trupper söderut, men sedan serbien förlorat en stor den av sin maktelit då många adelsmän stupade i slaget rådde brist på ledarskap. Motståndet blev därför svagare när osmanerna nästföljande år fortsatte sin fälttåg norrut. Serbien blev 1459, efter långvariga strider, en vassalstat till Osmanska riket.
[redigera] Legenden
Varje vår blommar blodröda pioner på Kosovo Polje. Enligt en serbisk legend har de vuxit ur det blod som spilldes av eliten bland serbiska krigare. De används som symbol för slaget och för den serbiska nationalismen.
[redigera] Fotnot
1De som faktiskt deltog i slaget (och som följde den julianska kalendern) ansåg att det utkämpades 15 juni 1389, men när Serbien i början av 1900-talet gick över till den gregorianska kalendern fixerades datum för slaget till 28 juni.
